Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. En pagoda. — Besök i Wuchanghsien. — Vår sista dag i Huangchow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 27
sång var det, högröstad så att taket kunde lyfta sig. På mig
gjorde den ett djupt intryck. Det är nyttan af att inte vara för
musikalisk. Gud välsigne den kära församlingen i Huangchow!
Klockan 3 e. m. firades Herrens nattvard, och jag må säga:
icke ofta har jag haft sådan uppbyggelse vid nattvardsfirandet
som då. Det var alldeles omöjligt att hålla tillbaka tårarna.
Missionär Kullgren sade också med gråten i halsen till mig:
»Det här är mer, än en vanlig människa tål med».
I Huangchow hafva vi en evangelist vid namn Shih, d. ä.
Sten. Han är gift med en dotter till bibelkvinnan där. Han var
vid denna tiden sjuk och låg på ett sjukhus i Wuchang. Min
hustru och jag besökte honom på sjukhuset. Både vi och han
trodde så visst, att denna sjukdom var till döds, och när vi sista
gången togo afsked af honom på sjukhuset, så skedde det under
tårar. Själf längtade han att få komma till sitt hem för att få
dö i kretsen af de sina. Han fördes hem. Men där vände sig
saken på ett öfverraskande sätt. Därom skref missionär Kullgren
till mig i september 1907:
»Då vår trogne, fromme evangelist Sten kom hem ifrån
sjukhuset, trodde både han och vi, att tiden för honom här nere snart
skulle vara slut. Han sade själf, att han uppgifvit allt hopp,
hvad läkare beträffar. Jag frågade, hvad han trodde om Jakobs
bref 5: 14 f. Efter några dagar sände han bud på mig och ville
då, att jag skulle behandla honom enligt apostelns ord. Detta var
för mig ett alldeles nytt uppdrag, och jag kände mig både
ovärdig och oduglig. Jag talade äfven om för Sten min oduglighet,
men då frågade han mig, hvar jag kunde finna en duglig.»
»Vi behandlade honom i alla fall, och sedan dess har Sten
kryat till sig dag för dag. Nu är han uppe ibland oss, är kry
och duktig, predikar i kyrka och hem, samt talar med folk, som
kommer och går. Han är glad och treflig, som han alltid varit,
och innerligt tacksam till Gud. Vi å vår sida känna, som kunde
vi ej nog tacka Herren, som i sin stora nåd sparade Sten ännu
en tid till stor fromma både för oss och vår mission».
Herren är densamme i går och i dag och i all evighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
