Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Sungpu. — Huru vår mission återupptogs där. — Vårt kapell. — Huru vi blefvo mottagna af magistraten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Redan tidigt på måndagsmorgon fingo de veta, att folket i
trakten omkring Sungpu höll vakt på vägarna för att öfverfalla
dem, samt att man i alla byar hade hissat signalflagg för att
sammankalla folket till att på tisdagen gå till Sungpu och
öfverfalla missionärerna. Det var ruskiga underrättelser. Strax
skickade de bud till borgmästaren. Han kom. De sade honom,
att då mandarinen i Wuchang icke sändt några soldater eller
vidtagit andra åtgärder till deras skydd, ej heller behandlade
dem efter kejsarens vilja, så ämnade de samma dag lämna staden.
Han frågade, huru snart de kunde vara färdiga.
»Nu strax», svarade de, »men vi begära, att ni skaffar oss
en ordentlig båt, ledsagar oss till den och svarar för, att vi få
fara i fred.»
Han lofvade detta, men han ville först tala med de äldste.
Klockan var sju på morgonen. Han gick och kom icke tillbaka
förrän klockan 10. Långa, ängsliga timmar. Men när han kom,
hade han med sig bärstolar. Missionärerna vågade icke taga ut
sina egna. Och så bar det af. Stadens militärmandarin och
två af de äldste voro med. Såsom eskort följde så många
soldater, som det fanns. Trumpeten blåste och salut gafs, skott
på skott. Massor af byfolk, som redan samlats till staden, rusade
till från alla håll. De gåfvo upp de vildaste tjut om att slå
och döda. Stenar kastades, som träffade missionärernas
bärstolar. Folket var ursinnigt öfver, att dess mordplaner misslyckats.
När de kommo till båten, gingo de jämte 12 soldater genast
ombord, sade lugnt och artigt farväl till mandarinerna och de
äldste, medan den till flere tusen personer uppgående folkmassan
bakom soldaterna tjöt som vilda djur.
Båten, som höll på att lossa ärter, var icke strax färdig,
men missionärerna tillsade båtmannen att genast lägga ut. Och
så bar det af. Tack vare flere dagars regn, var strömmen stark
och vattnet djupt, så att färden utför floden gick ledigt och raskt.
I städer och byar, som båten passerade, syntes signalflaggan
hissad. Båtmannen berättade, att när han for uppför floden till
Sungpu, hörde han folket öfverallt tala om, att de skulle upp
till Sungpu på tisdagen för att slå ihjäl de utländska hundarne.
Det var alltså ett riktigt Guds under, att missionärerna kommo
undan med lifvet, såsom de gjorde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
