Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22. Huru vi nu blefvo mottagna i Sungpu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
domen i Kina är på fall äfven i hedningarnas ögon. Må de
kristna skynda att gifva dem evangelium i stället, så att de icke
stanna vid det tomma intet, som är det sämsta af allt.
När vi kommo tillbaka till rådhuset, sattes middagen fram.
Efter kinesiskt vis tolf thefat med hvarjehanda kall mat, nötter
och sötsaker. Vi togo våra pinnar — dem hade jag redan lärt
mig sköta ganska bra — och nappade med dem ur faten, hvad
vi önskade. Sedan framsattes en skål med varm mat midt på
bordet. Med våra pinnar togo vi nu, bit efter bit, så mycket
vi tyckte. Den ena rätten aflöste därefter den andra — allt i
skålar och skuret i munsbitar, så att det gick rätt bra att taga
dem med pinnarna och stoppa i munnen. För soppan hade vi
de små porslinsskedar, som höra till hvarje måltid. Med dem
åto vi alla ur samma skål.
De varma rätternas antal var omkring 15. Fina rätter af
kött och fisk och grönsaker, bl. a. kokta hajfenor, sammankokt
fiskrom och fiskmjölke, kokta ungskott af bamburör m. m. Det
sista — desserten — bestod af kokt fläsk och kokt ris. Af riset
fick hvar och en en särskild skål, och det måste man fullständigt
äta upp. Att lämna något vore högst ohöfligt. Hellre fick då
magen svida.
Under måltiden pågick lifligt samspråk, och när
borgmästaren fick veta, att jag hade haft sju söner och fyra döttrar,
så växte jag väldigt i hans ögon. När jag bad om ursäkt för,
att jag icke kände all deras etikett och därför felade mot
densamma, så svarade han med att be om ursäkt för sig och sina
kolleger, som nog kunde förefalla den fine, gamle vördade pastorn
klumpiga etc. etc. Dessutom bad han om ursäkt för den tarfliga
maten. Men i en så »liten och usel by» hade man icke
tillfälle att skaffa något, som vore »värdigt en så hög gäst».
Någon duk på bordet förekom naturligtvis icke, än mindre
servetter. I stället för de senare tjänstgjorde den där tjänaren,
som ett par gånger kom med den i varmt vatten doppade
handduken, som vi fingo torka oss med om munnen och om
händerna. Knif och gaffel fanns ej, icke heller tallrikar. Hvad
man i Sverige lägger på tallriken, det kastar man här under
bordet. När vi hade ätit, togs bordet bort och sopades golfvet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
