Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. I Shasi. — Tempel. — Ankomst till Ichang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I 2
alla otillgängliga höjder. På sid. 200 kan läsaren se ett exempel
därpå.
Tisdag afton den 19 anlände vi till Ichang. Båten kastade
ankar ute i floden.
När en ångbåt på Jangtsifloden ankrar vid en station, så
blir han genast omringad af en hel svärm roddbåtar. Det är
kineser, som vilja föra personer och varor i land och därigenom
förtjäna en slant. De som först hinna fram, haka fast sig vid
ångaren, så många som få rum, och vid dem haka andra fast
sig, så att de kunna hänga ihop i långa rader. Händer då, att
den, som hakat sig fast vid ångaren, icke orkar hålla utan
släpper, hvilket lätt händer, när floden är strid, så åker hela raden
med strömmen. De släppa då hvarandra, ro af alla krafter mot
land och taga sig längs stranden upp mot floden, tills de komma
ett godt stycke ofvanom ångaren, där de då lägga ut och följa
med strömmen ned till honom igen.
Efter en stund kommo missionärerna Engdahl och
Fern-ström för att möta oss och ledsaga oss till stationen. I Ichang
hölls just vid den tiden en evangelistkurs. Kursdeltagarna
hade också kommit oss till mötes för att hälsa oss välkomna,
och de uttryckte på sitt naturliga sätt sin glädje och
belåtenhet öfver vår ankomst. Så snart vi ordnat våra saker och
kommit i land, måste vi naturligtvis stiga i bärstolar. Jag tänkte
att vägen väl icke kunde vara så lång, att vi icke skulle kunna
gå. Men annat fick jag erfara. Jag trodde, att Ichang, som
ligger 20 sv. mil inåt landet från Shasi räknadt, skulle vara
ungefär så stort som Falköping eller någon annan liknande stad här
i Sverige. Våra bärare satte af i mycket rask fart, och jag
frågade missionär Engdahl, som gick vid sidan af min bärstol, om
aldrig gatan skulle taga slut. Om jag skulle anställa en
jämförelse med en svensk stadsgata, så tager jag säkert icke miste,
ifall jag säger, att denna gata var lika lång som Västerlånggatan
och Drottninggatan i Stockholm tillsammans. Slutligen anlände
vi dock till stationen, och där blefve vi mottagna på det mest
högtidliga sätt. De kinesiska kristna hade, jämte våra
missionärer, dekorerat stationen med kulörta lyktor. Dessutom
af-brändes en ofantlig massa crackers. Det smällde och brakade,
som om det hade varit krig å färde. På mig och min hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
