Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. Till Shasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ö0
om han ville genast hemsända de upproriske och fullborda huset
i frid och ro, hvilket han lofvade. Men då huset var nästan
färdigt, började han bråka igen, och först den 28 dec. kunde vi
taga huset fullt i besittning. Icke med makt och icke med kraft
hafva vi och vår egendom blifvit bevarade under allt detta,
men af Herren Sebaot, och han skall hafva lof och pris därför.
Vi vilja ock här bedja att till Svenska Missionsförbundets
styrelse och missionsvänner få säga ett hjärtligt tack för alla
uppoffringar, som gjorts, för det goda och trefliga hus, vi nu bebo.»
Emellertid blef icke glädjen länge ostörd. Därom berättar
fru Sköld i den förr några gånger citerade, förträffliga skriften:
»Ljusglimtar i mörkret», följande:
»Vid 8-tiden på kvällen den 9 maj 1898 hördes
brandsignal från gatan. Rydén, som för tillfället var ensam manlig
missionär på stationen, sprang upp till öfre våningen för att få
en öfverblick af staden och sålunda få veta, hvar elden var lös.
Han fann då, att en tysk kommissionär Humans hus härjades af
elden. Genast sände han en inbjudan till denne att med de
sina komma till missionsstationen. Han trodde nämligen, att det
var vådeld. Men till sin undran och fasa fick han nu se äfven
ett annat hus och så åter ett samt några båtar stå i lågor.
Snart fick han veta, att elden var anlagd af en hop på omkring
2,000 hunaneser*, som tagit sig för att plundra och bränna
ut-ländingarnas hus och egendom. Anledningen till detta var, att
en hunanes ansåg sig hafva blifvit förolämpad, emedan vakten
vid China Merchants ångbåtskontor ville hindra honom från att
orena utanför detsamma. Snart kom någon och berättade, huru
man sökte spränga portarna till japanska konsulatet, medan
beväpnade män stodo färdiga att döda invånarne, om någon af dem
sökte fly. Förklädda till kineser kommo dock alla undan genom
en bakport. Vid 1 o-tiden fanns ej ett hus, ej en båt, som varit
använda af utländingarna mer än missionsstationen. Men
huna-neserna hade, enligt hvad som sades, föresatt sig att bränna
äfven denna. Missionärernas vänner ropade till dem: »De
komma, de äro på väg, rädden edra lif!» Missionärerna böjde
sina knän inför Herren och bådo om hjälp i denna farans stund.
* D. v. s. kineser från Hunan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
