Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Vi resa till Kinchow. — Mottagandet hos taotaien och fumandarinen. — Predikan i kapellet. — Kontravisit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
själfberömmelse. Men jag förstod, att det skulle vara godt för vår
mission, att kineserna hade någorlunda vördsamma tankar om
mig såsom dess representant. Aposteln Paulus var »för alla
allehanda», och så måste jag för kineserna vara kines.
Vi ha i Kinchow en utstation. Dit foro vi först. Sedan
vi ordnat oss en smula, så fortsatte vi direkt till taotaiens
palats eller Yamen. Taotaien, som var beredd på min ankomst,
mötte mig ute på gården vid bärstolen, klädd i full ämbetsskrud.
Sådant hände annars aldrig. På alla andra ställen, där jag besökte
mandariner, var det alltid en tjänare, som mötte och ledsagade
mig in till mandarinen. Men den här taotaien måtte ha fått
synnerligt höga tankar om det storartade besök, han hade att
vänta! Jag höll naturligtvis god min och gjorde ingenting för
att öfvertyga honom om, att han dock hade endast en helt vanlig
människa att göra med.
Taotaiens palats var, liksom öfriga mandariners Yamen,
ganska ruckligt. Han förde oss in i en stor matsal, där han
bjöd oss på middag, en fullkomligt europeisk middag. Bordet
var dukadt, och middagen afåts på tallrikar med knif och gaffel
och sked,»så att det syntes, att mandarinen riktigt ville hedra
sina gäster.
Måltiden började med en mycket fin buljong med
cham-pignoner. Därefter serverades stekt fläsk, vidare utmärkt god
stekt fisk, vidare kotletter, vidare fågel och slutligen pudding.
Under ömsesidiga artigheter fortgick samtalet en stund. När jag
aflägsnade mig, följde taotaien mig ända till bärstolen, där det
sista afskedet togs.
Från taotaien buros vi direkt till fumandarinen.
Fumanda-rinerna äro också höga mandariner, fastän en grad lägre än
taotaierna. Äfven där blefvo vi mycket artigt mottagna.
Mandarinen var en högrest ståtlig mandschur. Han ville också bjuda
oss på något, men vi afböjde det. Han förde oss omkring och
visade oss hela det stora område, som upptogs af hans Yamen.
Alltsammans var ganska ostädadt och ruckligt och delvis förfallet.
Hvad jag mest fäste mig vid, var en ofantligt lång
magasinsbyggnad, i hvilken ris förvarades för att finnas tillhands i händelse
af missväxt. Det var något motsvarande de gamla
sockenmagasinen i Sverige, hvilka alltid voro fulla med spannmål för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
