Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 37. Vi resa till Kinchow. — Mottagandet hos taotaien och fumandarinen. — Predikan i kapellet. — Kontravisit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kinchow är en dubbelstad. Den består af en kinesafdelning
och en mandschuafdelning. Dessa bägge delar åtskiljas genom
en hög mur. De mandariner, som vi besökt, bo i Kinastaden.
Där ligger äfven vår station.
Nu togo vi vägen genom mandschu-staden, där vi bland
annat besökte ett stort och fint afgudatempel. Det ägde en
mängd stora, ståtliga afgudar, hvilka alla hade det för
hedningarnas afgudar gemensamma draget att se grymma och förfärliga
ut. Hedningarna ha ju den föreställningen om Gud, att han
är grym. Och så afbilda de honom naturligtvis äfven. Denna
tanke om Gud är icke heller egendomlig bara för hedningarna.
Med rätta säger Luther, att såsom vi måla satan på väggen, så
tänka vi oss Gud i våra hjärtan. Därför utmärkes också
hedningens gudstjänst af förskräckelse för Gud, och hans gudstjänst,
handlingar gå ut på att blidka gudens eller gudarnes vrede.
Huru katolikerna taga helgonen till hjälp för att gömma sig
bakom dem gent emot Gud, är allmänt bekant; men många
protestantiska kristna veta icke heller något högre eller bättre om
Kristus, än att han skall vara dem en sköld och skärm, bakom
hvilken de kunna gömma sig för Gud. En mycket framstående
andlig författare i Sverige, numer afliden, framställde tron i
följande ordalag: »Gud, du kommer icke åt mig, ty jag är i din
son väl gömd och bevarad.» Därför predikas också mycket
ofta om omvändelsen, såsom bestode den hufvudsakligen däri,
att en syndare undan Gud tar sin tillflykt till Kristus för att
gömma sig bakom honom. I en söndagsskoltidning läste jag för
åtskilliga år tillbaka en berättelse, som gick i samma riktning.
Lärarinnan frågade en liten flicka: »Hur skall du bära dig åt,
när du kommer till himmeln och skall träda fram för den helige
och rättfärdige Guden?» Flickan svarade: »Jag skall gömma
mig bakom Kristus, så att Gud aldrig får se mig.» Och det
framställdes som uttryck af en enfaldig barnatro. Hur många
äro icke de kristna, som om friden med Gud icke veta
någonting högre eller bättre, än att de, gömda bakom Kristus, känna
sig trygga gent emot Gud och hans rättfärdighet? Men hvad är
detta annat än i grund och botten samma föreställning om Gud,
som hedningarna hafva? Och när man vill visa dem, hvad
Skriften lär om Gud, så blifva de förfärade, såsom ville man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
