Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Åter en inlandsfärd. — Tohuti. — Mahaokow. — Chatsikang. — Kongan. — Huangkinkeo. — Återkomst till Shasi. — Wuorinen kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
regnar, blifva stigarna till den grad svåra, att det är, som ginge
man i ett tjockt klister. Jag har endast i Amerikas väster sett
liknande vägar. Bärarne voro visserligen besvärade af vägarnes
beskaffenhet, men de trodde, att de likväl skulle kunna bära
oss, visserligen icke fram till Mahaokow men till en plats, som
hette Tohuti. Alltså satte vi oss åter i våra bärstolar, när det
blef uppehåll i regnet. Men det hade redan blifvit mörkt, när
vi kommo till Tohuti. Där berättade folket, att omkring hundra
personer från Mahaokow kommit för att möta oss i Tohuti samt
suttit där flere timmar och väntat. När det nu blef mörkt, trodde
de, att vår resa till följd af regnet blifvit inställd, hvarför de
återvändt till Mahaokow, någon stund innan vi hunno fram till
Tohuti. Hvad var nu att göra? Vi hade kunnat stanna i
Tohuti. Men som vi lyckades få en båt, hvars ägare lofvade
att ro oss fram, så valde vi detta. Bärarne skulle gå för sig
själfva och möta oss i Mahaokow. Vi bäddade åt oss, så godt
sig göra lät, i båtens botten. Och så bar det af. Vi sofvo
äfven godt, ända till dess vi väcktes vid 2-tiden på natten af
ett förfärligt buller och väsen. Från Tohuti hade man nämligen
sändt ett ilbud till Mahaokow, att vi hade gifvit oss af i båt.
Och nu var nästan hela platsens befolkning nere för att möta
oss. Somliga buro väldiga bloss, andra voro försedda med
smällare, som oafbrutet brakade, andra med bössor, med hvilka
de sköto skott på skott, andra buro fanor, andra trätaflor med
kinesiska välkomsthälsningar, andra buro lyktor, andra slogo på
gongonger, åter andra blåste i trumpeter. Det var ett förfärligt
väsen — allt för att välkomna oss. När vi kommit i land,
ledsagades vi under ett oafbrutet smattrande af crackers samt
brak af bösskott och trumpetstötar genom hela köpingen till det
hus, som var afsedt till kapell. Blossen upplyste natten, som
om det hade varit ljusan dag, och i alla dörrar stodo män,
kvinnor och barn för att betrakta det märkvärdiga festtåget.
När vi kommo fram till huset, ville folket nödvändigt, att
vi skulle predika. Men vi sade dem, att vi icke orkade göra
det så här midt i natten, men att vi skulle tala till dem kl. 11
följande förmiddag. Därmed läto de sig nöja. Gästrummet, där
vi skulle tillbringa den återstående delen af natten, var,
kinesiskt sedt, ganska smakfullt dekoreradt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
