Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 41. Åter en inlandsfärd. — Tohuti. — Mahaokow. — Chatsikang. — Kongan. — Huangkinkeo. — Återkomst till Shasi. — Wuorinen kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och så sattes tåget i rörelse. I spetsen voro ryttarne, därefter
kommo våra bärstolar. Vid sidan af våra bärstolar marscherade
de nämnda polismännen såsom vår lifvakt. De voro åtta, så
att vi hade fyra hvar, två på hvardera sidan. Framkomna till
köpingen mottogos vi af en stor mängd folk i det fint dekorerade
kapellet. Smällare i tusental afbrändes. Mandarinen och andra
inflytelserika personer på platsen kommo för att hälsa oss.
Mandarinen var klädd i sin ämbetsskrud. Vi sade honom, att
vi ämnade återgälda visiten, men han förklarade, att han bodde
så tarfligt och uselt, att han icke kunde mottaga oss. Däri
hade han säkerligen också rätt. Ty när vi på bortfärden
passerade hans Yamen, så förundrade vi oss öfver, hvilket eländigt
ruckel det var. En stor del af dess väggar bestod allenast af
spånmattor, som voro uppspikade. Mandarinen kom själf ut för
att hälsa till afsked.
Så ståtligt mottagen som jag blef på många ställen i Kina
har jag aldrig blifvit mottagen i något annat land. Tänk, om det
i Sverige skulle hända, att en landshöfding, för att mottaga en
missionär, klädde sig i full uniform och mötte honom ute på
gården, eller att en borgmästare afbröte pågående
rättegångs-förhandlingar för att hälsa honom välkommen, eller att en
landshöfding sände uniformsklädda polissoldater för att eskortera
honom! Hvilket uppseende skulle det icke väcka! Det är icke
heller tänkbart. Men i Kina kan det förekomma.
Äfven här i Huangkingkeo hade man anordnat en festmåltid
för oss. Jag var nu ganska van vid den kinesiska maten och
det kinesiska sättet att äta. Och om jag än icke kunde använda
pinnarna med samma färdighet som kineserna själfva, så redde
jag mig i alla fall mycket bra, och det hände sällan, att jag
tappade en matbit ur pinnarna.
På aftonen hade vi gudstjänst.
På morgon den 15 höllo vi först morgonbön i kapellet och
anträdde därefter återresan till Shasi. Dit anlände vi friska och
glada på e. m. Under vägen blefvo vi upphunna af en ryttare.
Han kom från Kongan. Det var en kurir från mandarinen, som
nu sändt gåfvobrefvet.
Den 16 april var en jämförelsevis ledig dag. Jag justerade
protokollet för den extra konferensen. Sedan på dagen var jag ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
