Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 47. Jubileumskonferensen. — Kinesiskt omdöme om missionen. — Ett sällskap amerikaner. — Bjudningen från konferensen. — Fotografering. — De obundna fötternas skola. — Bjudning hos svenske generalkonsuln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
russin, valnötter, kall kyckling, kycklinglefver m. m. m. m. Det
var således i själfva verket en mycket storartad måltid. Hvarje
gäst fick äfven ett paket trycksaker m. m.
Under konferensdagarna talade jag två gånger i Kina
Inlandmissionens lokal för skandinaver. Den ena gången predikade
jag, den andra gången höll jag föreläsning om Sverige.
Skandinavernas antal vid jubileumskonferensen var oväntadt stort.
Vi togo en fotografi af dem alla. Det skedde på Kina
Inlandmissionens gård. Och läsaren finner på sid. 337 en kopia däraf.
Naturligtvis gjorde jag en del besök. Bland dem må jag
främst nämna besöket i den förr omtalade kinesiska flickskolan,
som är upprättad af mandariner för deras döttrars uppfostran.
Den kallas de obundna fotternas skola, sade man mig, emedan
flickorna där icke binda sina fötter.* Vår ciceron i skolan var
en kinesisk lärarinna, 22 år gammal, en liten älsklig, på Kristus
troende varelse. I skolan får ingen kristendomsundervisning
förekomma, och det kände denna lärarinna mycket plågsamt.
Men hon var egentligen sånglärarinna. Och då hon hade
rättighet att sjunga hvilka sånger som helst, så sjöng hon mestadels
kristliga sånger. Medan vi voro där, lät hon flickorna sjunga
en sång, som börjar med orden: »Jag vet, att Jesus älskar mig».
Ingen kan beräkna, hvad frukt som en gång skall spira upp af
det frö, som genom sådana sånger utsås i de unga flickornas
hjärtan af en lärarinna, som i allt sitt väsen ådalägger, att hvad
som sjunges är hennes eget hjärtas innersta lif.
Den 3 maj hade den svenske generalkonsuln Bagge en
aftonbjudning för alla svenskar, som voro med på 100-årsjubileet.
Det var ingen lätt sak att komma till hans hem, ty vägen var
omåttligt lång. Det hus han bebodde, var emellertid mycket
präktigt. Men ännu hade han ej fått allting i ordning. Vi
kommo någon timme för tidigt, men vi gingo ändå in. Och vi
ursäktade oss för det. Han var då sysselsatt som vanlig arbetare
* På sid. 110 har jag sagt, att det är en regel i alla skolor, som tillhöra
de olika kristna missionerna, att flickor icke få ha sina fötter bundna utan måste
lösa dem. Sköld har fäst min uppmärksamhet på, att ehuru alla missioner sträfva
därefter, så ha de dock icke kunnat göra det till något bud, emedan det skulle
hindra många att sända sina flickor dit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
