Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 49. Hemresan (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppnade sig toppen på berget Vesuvius, på hvars ena sida Pompeji
låg. Ingen hade någon aning om, att Vesuvius var en vulkan.
Men nu sprutade det eld och utgöt strömmar af lava samt
strödde omkring sig massor af aska. Och den stolta, sedeslösa
staden begrofs bokstafligen. Invånarne försökte att fly. Men
det stora flertalet begrofs inne i sina hus eller ute på gatorna.
Det var ett öde, som liknade Sodoms och Gomorras undergång,
och som hade samma grund och källa som den. Ty det är en
fullkomlig villfarelse att tro, att sedelagarna och naturlagarna äro
två parallela linjer, som aldrig beröra hvarandra.
Söndagen innan San Francisco förstördes genom den senaste
fruktansvärda jordbäfningen, hade en presbyteriansk präst hållit
en predikan om, hur San Francisco till följd af sin sedeslöshet
icke hade att vänta annat än en fruktansvärd katastrof, likt Sodom
och Gomorra, därest ingen ändring skedde. Måndagens tidningar
gycklade af alla krafter öfver denna predikan. Natten mellan
tisdagen och onsdagen kom den förskräckliga katastrofen. Och
i skenet af de himmelshöga lågorna kunde folket läsa den
predikan, som i själfva verket utgjorde en profetia. Och nu skrattade
ingen mer. Löjet var vändt i förtviflans ångestrop.
Under många år har utgräfningsarbetet pågått i Pompeji.
Och gång efter annan har man lyckats framgräfva hela hus,
eleganta och med rika målningar försedda bostäder för gräddan
af Roms aristokrati. Dessa fynd tala nu visserligen till
eftervärlden om den romerska konsten, men ännu mer om Guds
rättfärdighet, hvilkens domar kunna ganska länge låta vänta på sig
men ofelbart inträffa, därest ej sinnesändring sker. Det gifves
intet undantag från den regeln, att hvad människan sår, det skall
hon också uppskära.
Från Neapel foro vi till Rom. Det är ju endast ett par
timmars väg. I Rom hade vi också det allra härligaste väder,
och vi begagnade tiden på bästa sätt. Emedan jag varit där en
gång förut, så hade jag reda på de mest sevärda platserna.
Här besökte vi Forum med de många ruinerna från Roms
storhetstid, ruiner som predika om förgängligheten af all mänsklig
storhet. Här besökte vi Peterskyrkan, världens största tempel, under
hvars högaltare aposteln Petrus skall ligga begrafven, likaså den
underbart sköna Paulskyrkan, hvars högaltare lärer stå ofvanpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
