Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Folkskolefrågan 1815—1830
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
feta klockarlöner funnos (såsom i Skåne), dessa
skulle användas för folkbildningens upphjälpande.
Mången tror, yttrade han — tydligen som svar till
hrr Hammarsköld och von Schwerin — att denna
angelägenhet i Sverige ingalunda är vanvårdad.
Allmogen, säger man, kan allmänt läsa i bok, och mången
bland dem innehar konsten att skriva. Detta påstår
man vara mycket för en allmoge och mer än vad i
andra länder brukas. Jag känner föga vad i andra
länder brukas, men hur ringa gagn för medborgerlig
upplysning, som hittills härflutit från svenska
allmogens färdighet att läsa, det tror jag mig någorlunda
veta, och just härav hämtar jag den övertygelsen att
mycket behöver göras för svenska allmogens
förkovran i denna såväl som andra grenar av allmän
bildning.
I Nils Perssons förslag instämde bondeståndet
allmänt.
Slutligen vågade sig en beskedlig
folkskolemotion fram t. o. m. i själva prästeståndet. Prosten
Karl Gustaf Almgren (stiftare av en skola i
Fredsberg) föreslog en skrivelse till k. m:t med anhållan
om »en ny klockarinstruktion och skolordning för
barnaundervisningen på landet».
Så snabbt som tiden hinner fly, yttrade han där,
flyktar med henne ur samlivet den på gammal
okunnighet grundade oviljan mot en allmännare
folkupplysning, och om ännu i någon fördomsbeskuggad
hjärna den tanken skulle ligga gömd, att endast de
högre stånden hava behov av och rättighet till
förståndsodling och utveckling, så vill man dock icke
uppenbart yttra den — och detta är mycket vunnet till
förmån för allt vad mänskligheten är dyrbart.
De »fördomsbeskuggade hjärnorna» förhöllo sig
till en början avvaktande, och motionären fick
understöd dels av Franzén, då kyrkoherde i Kumla,
dels av prosten Linderot, vilken senare på det
bestämdaste förordade en formlig folkskolelag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
