Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Folkskolefrågans behandling 1840
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alldeles för tidigt vore det att låta skolgången
börja vid 7 år; barnet är då »för litet att i skolan
kunna göra skäl för sig, det kommer blott att
borttaga plats för någon annan eller åtminstone att göra
rummet mera trångt och hindra de övriga».
Skolans undervisning borde, såsom biskop Agardh
föreslagit, utgöra en fyllnad till föräldrarnas:
Min mening är också, att de barn, som äro minst
försigkomna, borde skickas till skolan icke varje dag,
utan högst varannan. Fattiga föräldrar kunna icke
umbära alla sina barn alla dagar; de stora behövas
hemma för att efterse de smärre och hjälpa
föräldrarna. Om man gör så stränga fordringar som
utskotten, så vinnes icke ändamålet, utan skolan bliver en
plåga i stället för en välgärning. Om man däremot
skulle förordna, att flickorna ginge till skolan den ena
dagen och gossarna den andra, så behövde man icke
befara några oordningar under vägen dit eller dädan;
uppsikten över barnen på stället bleve betydligt
lättad, och föräldrarna finge skiftésvis hava sina barn
hemma.
Om detta skedde med de minsta barnen, så torde’
det vara nog, om de äldre, mera försigkomna blott
ginge 2 dagar samt de äldsta 1 dag i veckan. Då
kunde ett skolrum, som nu är tillräckligt för 100 barn,
bliva tillräckligt för 200 inom samma församling. Då
kunde även skolmaterialier för 100 barn räcka för 200.
Då hade man även den fördelen, att man icke
fort-skyndade läsningen mera, än att hon ju kunde
fortsättas ända till dess nattvardsläsningen började. Man
hade under tiden låtit barnen deltaga i arbetet hemma
och lärt dem att bliva bönder med detsamma de lärt
sig att läsa, vilket eljest blir omöjligt.
Det av utskotten föreslagna kunskapsmåttet fann
Hartmansdorff överdrivet. »Att begära det varje
torpareson eller dotter skall hava dessa kunskaper,
är alldeles för mycket.» Innanläsning, skrivning, de
fyra räknesätten och kristendom (»varvid jag öns-
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
