Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 1—5. Tyskland och Österrike - 1. Inledning. Resesällskap. Den bästa resetiden. Huru man skall bereda sig största nyttan af en resa. Hvad man har att vänta af mina reseskildringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
FÖRSTA KAPITLET.
stå med mina fötter på Sinai och Sion — huru skulle jag kunna
annat än längta efter det? Att i Betlehem se stället för Jesu födelse,
i Nazaret platsen för hans uppfostran, att på sjön Gennesarets
stränder vandra, om jag så må säga, i hans fotspår, samt i Jerusalem
besöka de heliga platser, der han kämpat sin hårdaste kamp, der han
lidit och dött samt stått upp från de döda, allt för min och hela
verldens frälsning — man måste ju vara en stock för att icke känna
sig i hjertat dragen af sådant.
När det nu var afgjordt, att jag skulle resa, gällde det att se mig
om efter resesällskap. Att vid min ålder resa ensam, kände jag, var
icke rådligt. För resten kan jag nu af erfarenhet säga, att ingen bör
göra en sådan resa ensam. En sjukdom eller olyckshändelse kan
inträffa, och då är man mycket illa ute, om man är allena. Två
är bättre än en, säger ordspråket, ty om den ensamme faller, så
har han ingen, som hjelper honom upp. Dock bör man undvika att
vara för många. Ty inom en större grupp kunna lätt olika
önskningar uppstå, hvilka vålla slitningar och derigenom väsentligen störa
resans behag. Den ene vill då resa hit, den andre dit, den ene vill
stanna en dag längre på ett ställe än den andre; den ene vill kanske
på dagen färdas längre, än de andra anse sig orka o. s. v. Dertill
kan komma illamående än hos en, än hos en annan, hvilket vållar
uppehåll och otålighet. Derför är det bäst att vara två eller några
få. Äfven de kunna stöta ihop tillräckligt för att göra mången klar
dag mulen. Fördelarne öfverväga dock olägenheterna. Men
nödvändigt är, att en af dem är den afgörande, när olika meningar och
planer uppstå.
Vi träffade i Damaskus en österrikare, som reste ensam. Vi
foro ett par dagar tidigare än han från Damaskus. Sedan stötte
vi tillsammans igen vid sjön Gennesaret, och han klagade jämmerligt
öfver, hvilken plåga det varit för honom att flere dagar å rad färdas
i sällskap endast med de araber, som utgjorde hans förare och tjenare,
utan att träffa en enda bildad man. Detta är också en sida af
saken, som förtjenar att tagas i betraktande. När han nu kom i
vårt sällskap, var han glad; som om han kommit i en annan verld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
