Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 1—5. Tyskland och Österrike - 4. I Berlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 v
FJERDE KAPITLET.
hjertan. Det är en sorglig, en ohygglig sanning, att det är ett
hinder för missionen, om hedningar få tillfälle att se kristendomen hos
de kristna folken. Jag skall längre fram berätta riktigt hårresande
saker i det afseendet.
Efter en vandring genom Thiergarten (»djurgården»), en stor,
präktig men oändligt stel park gingo vi till stationen för att återvända
till Fürstenwalde. Vid stationen rådde ett lif, hvarom man i ett land
sådant som vårt ej kan göra sig en föreställning. Om en bonde, som
aldrig sett någon annan station än stationen i hans by, kommer till
Stockholms Central, så kan han icke annat än känna sig förvirrad af
det lif och den rörelse, som der råder. Men samma skilnad är det, när
man från Stockholm kommer till en af de stora verldsstädernas större
stationer. Der är ett vimlande af menniskor, ett bullrande och
hvisslande af tåg, som nästan hvarje minut komma och gå i alla
riktningar, så att man kan bli yr i hufvudet. Icke kan man undra på, att
vår tid är nervös och blir det allt mer, när man ser den förskräckliga
feber, som råder på alla områden af mensklig verksamhet. På
kortaste tid göra och vinna så mycket som möjligt och komma så långt
som möjligt — det är dagens lösen. Och fördenskull ansträngas alla
nerver till det yttersta. Men hvad som ej hinner följa med, det blir
efter och trampas ned. Det går, så länge det går.
Sedan vi hvilat natten öfver i Fürstenwalde, sade vi vårt vänliga
värdfolk farväl och foro åter in till Berlin, der vi besökte åtskilliga
mer märkvärdiga ställen. Främst ställde vi våra steg till
Charlottenburg för att bese kejsargrafven der, det s. k. Mausoleum. Det är ett
litet mycket enkelt hus, som framlidne kejsar Wilhelm I byggt till
grafplats för sina föräldrar samt för sig sjelf och sin gemål. Öfver
grafvarna ligga underbart sköna marmorbyster, framställande de fyra
aflidna. Alla grafvarna bära inskrifter, som börja mecl orden:
Här hvilar i Gud.
Derpå följer namnet och slutligen ett tänkespråk. Dessa äro ganska
lärorika. Så säger kejsarens fader: Min tid med oro, mitt hopp i Gud.
Hans gemål, den af hela Tyskland afgudade drottning Louise: Som
Herren har velat, så har det gått. Kejsar Wilhelm beder: Herre, nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
