Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 1—5. Tyskland och Österrike - 5. Resa från Berlin till Wien. Vistelse i Wien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VISTELSEN I WIEN.
37
Ja, men hvad annat är det, när midt i den protestantiska kristenheten
otaliga gå och inbilla sig, att de skola varda saliga genom sina egna
gerningar? Hör bara på, huru de, så snart det blir fråga om
frälsning, genast tala om, att de icke äro sämre än andra, att de göra
mycket godt, hafva ett godt hjerta o. s. v. Och när någon är död,
strax talas det om, hvilken förträfflig menniska han var, huru mycket
godt han gjorde m. m. d. Derpå grundas nu hoppet om hans
frälsning, om det ock är aldrig än så uppenbart, att han icke lefvat och
dött i tron. Ja, i den riktningen gå oräkneliga liktal äfven af luterske
prester, såsom hvar man vet.
Jag tog upp en blyertspenna och skref af inskriften. Men när
jag var nära slutet, kom en kyrkotjenare och förbjöd mig att
fortsätta. Af hvad skäl han gjorde det, fick jag icke veta. Kanske
skämdes han för, att hennes innehåll skulle bli bekant vida utomkring.
När jag kom ut ur kapellet, observerade jag strax till venster
om dess ingång en gammal man med ett fromt utseende. Han stod
och bad inför en bild af den korsfäste Kristus. Derefter tryckte han
med sitt pekfinger på de fem såren på bilden, det ena efter det andra,
och kysste sedan fingret. Det var riktigt rörande att se detta uttryck
af enfaldig fromhet och kärlek till Jesus, när jag kom ut från kapellet
med den snart sagdt hädiska taflan. Ja, ja, äfven i den katolska
kyrkan finnes mycken sanning och fromhet. Och det är en stor tröst
att tänka, att äfven under mycket mörker och mycken vidskepelse
kan det finnas menniskor, som af rent hjerta älska Gud.
Klockan 12 var »högtidlig messa» i en annan del af kyrkan. Jag
gick dit. Der utvecklades mycken ståt, som syntes mig såsom ett
tomt prål. Deremot var församlingens sång mycket gripande. Jag
har sällan hört dess make. Herren känner de sina. På händerna
har han tecknat dem, ehvad kyrkosamfund de än må tillhöra. Det
kommer icke så mycket an på, att vi förstå allting så rätt, som derpå,
att vårt hjerta är rätt för Gud.
När vi kommo ut från kyrkan, gjorde vi en utflygt på spårvagn
till det kejserliga lustslottet Schönbrunn. Vägen genom stadens
förnämsta gator och förbi dess vackraste platser var af mycket stort in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
