Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6—14. Turkiet: Konstantinopel, Athos, Thessalonika - 7. I Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I KONSTANTINOPEL.
49
dagarna ligga de och sträcka sig på gatorna i solskenet, dels en
och en, dels i högar af flere stycken, som ligga på hvarandra. När
folk eller åkdon komma, stiga de icke upp och gå ur vägen, utan
menniskorna få köra eller gå åt sidan för att komma förbi dem,
alldeles som när man stöter på ett annat väghinder. Att med en käpp
köra upp dem, skulle säkert vara ganska vådligt. Man kunde lätt få
c’em på sig. För resten skulle det bli ett förfärligt hundskall deraf,
Hagia Sofia (sid. 55).
hvilket inom en minut skulle draga dit flere hundra hundar, som
ville deltaga i konserten och slagsmålet. Konstantinopel är öfver hela
verlden beryktadt för dessa sina hundar, hvilka ock utgöra en af
stadens förnämsta märkvärdigheter. Äfven i andra österländska städer
träffar man på dylika, men ingenstädes på långt när så »tjockt» som
i Turkiets hufvudstad, hvilken väl äfven i många andra afseenden
torde med rätta kunna kallas en hundstad.
Få hundarne vara i fred, så göra de ingen för när. De äro så
lata, att de icke ens orka se på den, som går förbi. Jag minns icke
heller, att jag hörde någon af dem skälla på hela dagen. Men när
Till Österland. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
