Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6—14. Turkiet: Konstantinopel, Athos, Thessalonika - 11. Utflygter i Konstantinopel. Besök i Sofiamoskén. Serajen. Basaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
baka ned emot dörren, hvarifrån vi betraktade deras andaktsöfningar
der framme i koret, der de med en entonig sång under allehanda
knäfall, bugningar till jorden och andra åtbörder tillbådo sin Gud
enligt sin tro. Det var på samma gång rörande och upprörande att
se derpå, när jag tänkte på det hat till kristendomen, som glödde
under deras tillbedjan, ja som gaf denna dess egentliga värme.
Icke långt ifrån moskén ligger den s. k. Serajen. Så benämnes
det gamla kejserliga slottet med alla dertill hörande byggnader,
trädgårdar m. m. Det ligger på udden af den halfö, som upptages
af Stambul, och jernvägen passerar på stranden alldeles der förbi.
Det byggdes delvis redan af den sultan Muhammed, som intog
Konstantinopel år 1453. Sedan dess har det mångfaldiga gånger blifvit
tillbygdt och förskönadt. Ända till 1850-talet utgjorde Serajen den
turkiska sultanens residens. Nu tjenar det såsom bostad åt aflidna
sultaners gemåler samt åldriga palatstjenare. För öfrigt står det öde
och får förfalla. En föreställning om prakten i dess salar kan läsaren
få genom teckningen på sid. 80.
Serajen omsluter en mängd dyrbara samlingar. Den förnämsta
skatten är »profeten» Muhammeds mantel. En gång om året kommer
sultanen dit, och då för att kyssa nämda mantel. Denna ceremoni
sker med stor ståt och bevistas af alla rikets högste män.
Vi voro icke inne i Serajen. Dels är det mycket svårt att få
tillträde till dess inre, dels var vår tid inskränkt. Vi måste skynda
undan koleran för att icke på andra platser, dit vi ämnade oss, blifva
hindrade af karantän.
Stambuls stora Basar, der, såsom i andra österländska städer,
största delen af stadens turkiska handels- och handtverkslif är samladt,
kunde vi icke heller besöka. Den var nyligen till stor del förstörd
genom en våldsam jordbäfning. Vi fingo alltså nöja oss med att af
Stambul hafva sett endast Sofiamoskén samt de krokiga, smala och
smutsiga gatorna, som ledde dit. Det var nu redan afton. Mörkret
bröt in och vi måste gå till vårt hotel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
