Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6—14. Turkiet: Konstantinopel, Athos, Thessalonika - 13. När sultanen beder. Affärden från Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AFFÄRDEN FRÅN KONSTANTINOPEL.
9’
kallade konsuln in sin kavass och gaf honom order att följa mig och
bära min kappsäck. Kavasser äro tjenare, som konsuler, ministrar och
andra högre embetsmän hafva. De äro ståtliga karlar med rikt
guld-broderade uniformer, en stor revolver i bältet och en krokig sabel i
delvis förgylld slida vid sidan. De gå framför sina herrar, när dessa
visa sig ute, och egentligen är det endast på kavassen man märker,
att en hög herre är ute och går. Ty den höge herrn sjelf är
vanligen klädd som andra menniskor. Vill man veta, huru en sådan der
kavass ser ut, så fins hans bild på sid. 96.
Må tro, det såg icke litet ståtligt ut att ha en sådan der herre
fem eller sex steg framför sig. Jag rätade på ryggen, antog en
högtidlig uppsyn och herraktig gång, på det att folket icke skulle tro,
att jag var kavassens betjent utan — åtminstone för tillfället — hans
herre. Mötande menniskor veko it sidan för oss, men hundarne
måste vi vika för. De saknade tydligen folkvett.
Vi kommo till tullhuset. Men när man såg min kavass, så gick
tullvisitationen ganska ytligt till. Så var allt i ordning. Men tiden
led, och Rosendahl syntes icke till. Jag var orolig. Ändtligen kom
han, varm och en smula förargad. De hade krånglat med honom på
banken. Först ville de icke gifva honom franskt utan turkiskt
guldmynt efter hög kurs. Sedan ville de ha ganska hög provision, och
ofvanpå allt ville de hafva särskildt betaldt för, att de vexlade
guldmynten i smärre mynt. Till slut frågade Rosendahl, om de icke ville
ha’ mer, och då blefvo de litet flata.
Emellertid erforo vi sedan, att man öfverallt i österlandet tager
betaldt för det, att man vexlar mynt. Vill man undvika den utgiften,
så måste man köpa någonting i en bod och betala med en större
slant för att få tillbaka. Sålunda blir slanten vexlad. Slanten, säger
jag, ty i Turkiet, Syrien, Palestina och Egypten har man icke sedlar,
endast guldmynt och skiljemynt. För resten var det så krångligt med
myntförhållandena, att jag aldrig kunde lära mig dem. Inte behöfde
jag det heller. Rosendahl, som skötte kassan, satte sig så fullkomligt
in i dem, som om han varit en gammal bankir. Han vexlade hit
och vexlade dit och redogjorde för mig, huru det var. Jag hörde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
