Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 19. Ur det gamla Smyrnas historia. Efesus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 140
SEXTONDE KAPITLET.
hade för detta ändamål särskilda teatrar. En öppen plats var
omgifven af en hög mur, och från murens öfre kant höjde sig starkt
sluttande läktare för åskådarne. Nere vid murens fot funnos små
rum, som tjenade dels till fängelse för de lifdömda dels till
förvaringsrum för de vilda djuren: lejon, tigrar, vilda tjurar o. s. v. De
lifdömde afrättades nu på det sätt, att de fördes fram på den öppna
platsen. Sedan släpptes ett eller flere vilda djur ut, och de fingo
kämpa med dem, så godt de kunde, tills vilddjuren sleto sönder dem,
allt under det råa folkets jubelskrän. Och med det råa folket menar
Det gamla Korint (se sid. 125).
jag då icke blott de obildade utan äfven de bildade, ty dessa senare
voro de, som kanske allra mest tyckte om dylika skådespel. Bildade
män äro ofta råare än den stora hopen.
De kristne i Smyrna voro icke oroliga öfver de förföljelser, för
hvilka de nu blefvo föremål. Den ene efter den andre gaf sitt lif
frimodigt för Herrens skull. Men sedan folket blifvit mätt på att se
de mer obetydliga kristnes blod flyta, började det att ropa på
Poly-karpus, som var »hufvudmannen för de gudlösa». Gudlösa kallades
nämligen de kristna af hedningarna; ty då de icke hade några
afgudabilder att tillbedja, så ansågos de icke hafva någon gud alls.
Polykarpus var vid denna tid omkring hundra år gammal. Försam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
