Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 24. Affärd från Reifun. Afka. Akora. Hasrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUÅTTONDE KAPITLET.
Många af männen sutto till häst. Hästarne voro präktiga och deras
mundering likaså. Folket i österlandet är synnerligen benäget att
på ett brokigt sätt styra ut sina riddjur, både hästar, åsnor och
kameler. Under musik af trummor utförde de församlade en dans, men
icke sådan som våra danser, då män och kvinnor svänga om med
hvarandra. Hela skaran utförde vissa, för våra ögon temligen
enformiga och klumpiga rörelser efter en bestämd takt. Många af dem,
både män och kvinnor, dansade med vapen i hand. Vapnen voro
svärd, yxor, lansar, klubbor. Många af kvinnorna voro klädda i blå
eller gula sidenklädningar med broderier. Männens drägter bestodo
för det mesta af siden, också försedda med rika broderier. Vi
stannade en stund för att se på deras dans, men då den icke tycktes
vilja taga något slut, så foro vi vidare. Dock hade de säkert hållit på
redan länge, när vi kommo dit. Guvernören hade ännu icke anländt,
men folket roade sig i väntan på hans ankomst, och de slutade nog
icke, förrän han hade ridit förbi. Allt flere och flere samlade sig,
och när vi redo vidare fram mot Hasrun, mötte vi den ena
högtidsklädda skaran efter den andra, som drog ut för att möta honom.
Om Hasrun på afstånd hade tagit sig vackert, ja t. o. m.
praktfullt ut, så gick det här såsom annorstädes i österlandet: det
praktfulla förlorade sig, så snart man kom in i staden. Hasrun är en
stad med 1,000 à 1,500 invånare. Det har två kyrkor,
romerskkatolska begge två, med tillsammans omkring tjugu prester, sade man.
Der finnas tvenne skolor, en för gossar och en för flickor. I begge
dessa läses arabiska, syriska och franska, det sista språket likväl
endast valfritt. Gatorna voro såsom öfverallt annorstädes smala, krokiga,
smutsiga och gropiga. Det var alldeles omöjligt att komma fram med
något åkdon på någon af dem. Man måste gå eller rida, och två
personer kunde nästan ingenstädes på en gata rida i bredd utan att
trängas med hvarandra. Vi redo fram till torget, der vår dragoman
skaffade oss logis i ett någorlunda snyggt hus — snyggt förstås efter
österländska förhållanden, och det vill icke säga synnerligen mycket.
Vid torget låg den ena af stadens kyrkor och midt emot henne
borgmästarens hus, som såg litet för mer ut än de andra. När man tit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
