Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 26. Maroniter. Druser. Baalbek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 204
TJUGUSJETTE KAPITLET.
tigt, och följande morgon vände de åter. Det var så mycket, att de
hade varit i Baalbek, men ingenting hade de sett af det sevärda der.»
Hotellets yttre presenterade sig någorlunda snyggt utåt gatan,
men inredningen var öfver all beskrifning tarflig. Dörrar, golf,
väggar, tak, stolar, bord, skåp, trappor, fönster och veranda, allt var så
illa hyfladt, illa måladt, illa hopkommet, att man icke ser dess make
ens i den tarfligaste bondgård i vårt fädernesland. Sängarna voro
dock rätt bra. Maten likaså. Egaren var en grek.
Baalbek hette under den gamla romerska tiden Heliopolis, ett
grekiskt namn som betyder solens stad. Detta namn tyder på, att
man derstädes dyrkade solen, och Baal var ju i Syrien solgudens
namn. I andra århundradet efter Kristus byggde den romerske
kejsaren Antoninus Pius åt Jupiter ett stort tempel, som ansågs såsom
ett af verldens underverk. Egentligen var det två tempel på samma
plats, ett större och ett mindre. Det större var helgadt åt alla
Heliopolis gudar, det mindre åt solguden. I Heliopolis dyrkades jemte
Baal isynnerhet Venus eller Astarte. Kejsar Theodosius den Store
(omkr. år 400) förstörde det stora templet i Baalbek och byggde i
dess ställe en kristen kyrka, af hvilken numera endast obetydliga
ruinrester återstå. Baalbek blef sedermera säte för en kristen biskop.
I trettonde århundradet blef det förstördt. Ruinerna af detsamma
upptäcktes åter i midten af sextonde århundradet af europeer.
Baalbeks egentliga märkvärdighet äro ruinerna efter det gamla
templet. Och de äro verkligen en märkvärdighet, hvars make man
får leta efter. En del af dem synes på bilden sid. 200.
Naturligtvis gjorde vi oss genast redo att gå ut och bese dessa
ruiner. Tillåtelse dertill köper man sig af myndigheterna. Man
kommer in vid sydöstra änden och vandrar genom en underjordisk
gång, som är omkring 135 meter lång. Två sådana långa, hvälfda
underjordiska gångar äro byggda under templets förgård samt äro på
midten förenade med hvarandra genom en tvärgång, som också är
hvälfd. De äro byggda af stenar af olika storlek men allesammans
mycket kolossala. Vi mätte några af dem. De voro fyra à fem
meter långa och omkring tre meter breda, sannolikt äfven lika tjocka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
