Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 28. Damaskus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALA FÖRHÅLLANDEN I DAMASKUS. —
INDUSTRI M. M.
223
ben. Ytterst fint utsirade
fruntimmersskodon synas ock vara en begärlig
handelsvara. En egendomlig, allmänt
begagnad sort af skor finnes afbildad här
bredvid. De äro af svart trä med
sirliga inlägg af hvitt ben, ytterst obekväma
att gå på, samt skramla mycket på stengolfven. Fötterna stickas in
i de breda öglorna ofvanpå sulorna.
För öfrigt utbjudes allt möjligt till salu. Allt mer och mer tränga
sig dock europeiska varor in och skjuta undan de inhemska. Den tid
torde icke vara långt borta, då det industri- och handelslif, som nu
utgör en af stadens mest intressanta företeelser, är en saga blott.
Det måste förr eller senare kväfvas af den europeiska
fabriksverksamheten. Sådant känner araben instinktmessigt sjelf och derför
hatar han européen. Att rätta sig efter de nya förhållandena, dertill
är han för konservativ och för stolt. Hellre få de då krossa honom.
Damaskus säges ega mer än 200 moskéer. Den ståtligaste bland
dem synes på pl. n:o IV. Den var fore slutet af sjunde århundradet
en kristen kyrka, helgad åt Johannes Döparen, hvars hufvud man
der enligt sagan hade förvaradt i ett skrin. Moskéns mellanskepp
bildades af 80 väldiga, mångfärgade pelare af porfyr, granit och marmor.
Den hade tre minareter. Den förnämsta af dem kallades »brudens
minaret». Folket tror nämligen, att Jesus på den yttersta dagen skall
stiga ned på denna. När vi voro i Damaskus, var moskén nyss genom
eldsvåda förstörd men skulle repareras igen.
När araberna år 635 belägrade Damaskus, delade de sin här i
flere afdelningar, som angrepo staden från motsatta sidor. Den östra
afdelningen stormade muren. Då invånarne sågo det, slöto de förbund
med de öfriga afdelningarnas befälhafvare och öppnade frivilligt sina
portar för dem. De från olika håll intågande trupperna möttes vid
Johanneskyrkan midt i staden. Följden var, att halfva staden ansågs
såsom eröfrad, den andra hälften deremot såsom frivilligt uppgifven,
och det var till stor lycka för de kristna invånarne, som blefvo väl
behandlade. Kyrkan delades så, att de kristna fingo behålla den
Skor från Damaskus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
