Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 29. Ströftåg i Damaskus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 234
TJUGUSJETTE KAPITLET.
missionärerna göra der. »Jo», sade han, »vi vårda de protestantiske
kristna, som finnas här samt öfva mission bland de grekisk- och
romersk-katolska. Dessutom vänta vi, att läkaremissionen, hvars
verksamhet till menniskors väl folket bättre förstår än en rent andlig
verksamhet, så småningom skall omstämma muhammedanernas sinnen
mot de kristna, så att de blifva mer tillgängliga för den andliga
missionen, tills den dag kommer, då denna mission får full frihet att
verka bland dem.»
Ar 1860 var Damaskus skådeplats för ett ohyggligt blodbad.
Drusernas grymheter mot de kristna på Libanon s. å. har jag skildrat
på sid. 202 f. Omkring åtta tusen kristna föllo der offer för deras
fanatism. Men de inskränkte sig icke dertill utan tågade ned mot
Damaskus för att utrota de kristna äfven der. Stadens styresman
var då Achmed pascha. Långt ifrån att hindra druserna i deras
planer gaf han dem tvärtom tecken till anfall. När de soldater, som
lydde under honom, sågo detta, gjorde de gemensam sak med dem.
Detsamma gjorde den upphetsade muhammedanska pöbeln. Det kristna
kvarteret härjades. De engelska och preussiska konsulaten »pptogo
så många flyktingar, de kunde. Många kristna togo sin tillflykt till
citadellet. Inom kort var det kristna kvarteret förvandladt till en hög
af grus och aska. Äfven konsulatbyggnaderna, med undantag af den
preussiska och den engelska, brändes ned, och förskräckliga voro de
grymheter, som allestädes föröfvades. Många kristna hade sökt och
funnit tillflykt i muhammedanska hus. Men de släpades af den
rasande pöbeln ut och mördades. Man beräknar, att under de
förskräckliga dagarna 9—11 juli 1860 ungefär 6,000 kristna blefvo på
detta sätt dödade i Damaskus. Liken lågo i hopar på hvarandra.
Många katolska prester blefvo nedhuggna vid sina altaren, dit de
hade tagit sin tillflykt. Underrättelsen om dessa förskräckliga
händelser åstadkom en allmän uppskakning i Europa, och det föranledde
den turkiska regeringen att gripa in. Achmed pascha blef fängslad
och skjuten jemte några andra, som varit vållande till gräsligheterna.
Huru lugnet blef återstäldt, har jag förut berättat.
När söndagskvällen kom, voro vi mätta på Damaskus. Vi hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
