Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 30—40. Galileen: Cesarea Filippi, Kades, Safed, sjön Gennesaret med omgifvande städer: Betsaida, Kapernaum, Tiberias, Nazaret, Kana, Nain, o. s. v. - 31. Några ord om Palestina förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
Allt som skall transporteras, måste derför lastas på djur eller
kvinnor. När man möter grupper af folk, ser man vanligen kvinnorna
fullastade på hufvudet, medan männen bära ett gevär, en pipa eller
ingenting.
Hvad denna brist på vägar betyder för landets tillstånd, det
förklarade samme man. Han hade en gång tagit saker från Triest i
Österrike till Haifa i Palestina med ångbåt och sedan på kamel från
Haifa till Tiberias. Det senare är en väglängd af 30 à 40 kilometer.
Angbåtsfrakten kostade två kronor, kamelfrakten trettiofem.
Folket är mycket nedtryckt af skatter af alla slag. Införseltullen
är 8 proc. af det värde, som tullkammaren åsätter den införda varan.
Utförseltull upptages ock, men endast med 1 proc. Härvidlag ske
dock oupphörliga underslef genom mutor.
De skatter, som utgå af jordbruket, indrifvas nu såsom på Kristi
tid genom tullförpaktare eller publikaner. En auktion utlyses t. ex.,
der till den högstbjudande försäljes tionden af den eller den byn.
Inroparen sätter säkerhet för sitt bud och får sedan på sig öfverlåten
kronans rätt till denna skatt. Nu måste han se till, att han kan
indrifva så mycket af byn, att han icke blott betalar sitt bud till
kronan utan ock för egen del får en skälig eller oskälig vinst öfver.
Allt efter som skörden artar sig till att blifva god eller dålig, vexla
auktionspriserna högst betydligt.
Förpaktaren tager på trösklogen sin tionde af bonden antingen
in natura eller kontant enligt skördens värde, som han sjelf bestämmer.
Träden räknar han vanligen, sedan skörden skett, och bestämmer
skatten med otroligt godtycke efter deras antal. Vinplanteringarna
uppskattar han fore skördetidens inträde, och den af honom fastställda
skatten måste bonden betala, innan han får börja att skörda. Som han
nu vanligen är utan penningar, så har han ingen annan utväg än att
låna af judiska procentare mot hög ränta, och till säkerhet för lånet
måste han sätta sin skörd i pant. Sålunda hålles folket under ett
odrägligt tryck ständigt nere i stoftet. »Hvad hjelper det», säga
bönderna, »att vi försöka att förbättra vår ställning? Få vi något
öfver, så taga myndigheterna det strax.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
