Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 30—40. Galileen: Cesarea Filippi, Kades, Safed, sjön Gennesaret med omgifvande städer: Betsaida, Kapernaum, Tiberias, Nazaret, Kana, Nain, o. s. v. - 32. Cesarea Filippi. Hunin. Mes. Kades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.
ten. Vi lägrade oss under ett stort fikonträd och dukade der upp
på marken vår frukost, till hvars förbättrande vi plockade ett och
annat litet fikon ur trädet. Knappt hade vi satt oss ned, förrän en
hop folk från byn kom och satte sig omkring oss för att se på, huru
vi åto, hvilket tycktes intressera dem mycket. De äro dock icke
alldeles ovana att se främlingar, ty här går den vanliga turistleden fram.
Barnen voro isynnerhet efterhängsna. Somliga hade gamla mynt att
sälja. Det är så vanligt öfver allt, hvar man kommer. Vi köpte
några af dem. Efter frukosten stego vi genast åter till häst och
kommo frampå eftermiddagen till en by, som hette Mes. Det var en
eller, rättare sagdt, två byar, hvardera byggd på en kulle. På afstånd
sågo de ganska trefliga ut, men när man kom dem närmare, så
voro de just lika alla andra. En lång, ståtlig man, klädd i en hvit
mantel, inbjöd oss till sitt hus. Han var schek* (d. v. s. höfding) i
byn och syntes vara en mycket intelligent och redbar man. Skada,
att vi icke kunde tala med honom för språkets skull!
Sedan vi fått våra sängar uppsatta, lade jag mig en liten stund
att hvila, men Rosendahl gick ut. Det dröjde dock icke länge, innan
han kom tillbaka — blek och förfärad. Han hade vågat sig för långt
ut från byn i akt och mening att gå ned till floden Jordan, som han
trodde sig hafva i närheten. Nu kom en nästan naken man
springande mot honom. Han såg förfärlig ut, men Rosendahl fortsatte
lugnt sin väg. Emellertid fann han det efter en stund rådligast att
vända om. Då mötte han samme man i sällskap med en skara
andra, både män och kvinnor, beväpnade med käppar och stenar. De
rusade mot honom som rytande lejon. Genom tecken gåfvo de äfven
tillkänna, att de tänkte strypa honom, ifall han icke gaf dem allt,
hvad han hade på sig. Det var ett farligt ögonblick. Först drog
han ned sin hatt öfver öronen. Derefter kastade han åt dem sin
näsduk. Sedan tog han upp en knif — det var min knif, som han
hade lånat — och sin nyckelknippa och kastade åt dem. Den
sistnämnda fängslade deras uppmärksamhet. De togo upp den från
* Vanligen skrifver man schejk, men ingenstädes hörde vi det ordet. Öfverallt
sade man schek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
