Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 30—40. Galileen: Cesarea Filippi, Kades, Safed, sjön Gennesaret med omgifvande städer: Betsaida, Kapernaum, Tiberias, Nazaret, Kana, Nain, o. s. v. - 40. Nazaret. Gabrielskyrkan. Jungfru Marias brunn. Josefs verkstad. Bebådelsekyrkan. Synagogan. Det engelska barnhemmet. Kana. Profeten Jonas graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
FYRTIONDE KAPITLET.
vatten för hela stadens behof utan äfven vattnar en mängd
trädgårdar. Från kyrkan styrde vi alltså våra steg till Mariabrunnen eller,
såsom den också kallas, Jesu brunn. Det är den enda brunn, som finnes
i hela staden. Hit komma alla efter vatten. Så har det varit från
urminnes tid, och man kan derför vara alldeles viss, att äfven Maria,
Jesu moder, här hemtat det vatten, som hon för sitt hus har behöft.
Det är en liflig tafla, man ser, när man på morgonen besöker detta
ställe. Här samlas hela stadens kvinnor med sina stora lerkrukor på
hufvudet; här stå de i kö, pratande med hvarandra, glammande och
skrattande; här berättas alla nyheter, och härifrån sprida de sig ut
öfver hela staden, förkortade eller skarfvade och färglagda. Flere af
kvinnorna leda små, nästan nakna barn vid handen, när de komma hit.
Och med de äldres prat blandar sig barnens lek och skratt och gråt.
Just så såg det ut i Jesu barndomstid. Just på detta sätt har Maria
med sin kruka på hufvudet och den lille pilten Jesus vid handen
kommit till brunnen, der språkat med de andra kvinnorna samt fyllt
sin kruka med vatten, för att sedan gå hem och berätta för sin man
allt, hvad hon der nere hört. En bild af brunnen, såsom den för
närvarande ser ut, kan läsaren finna på sid. 328. Det är en af de
mest intressanta platser, som finnas i hela Palestina.
Jag har förut nämt, att det är kvinnornas göromål i Syrien och
Palestina att hemta vatten. Man kan icke annat än beundra den
kraft, som de ega i sina armar, då de med lätthet lyfta de stora,
vattenfyllda stenkrukorna upp på sina hufvuden. Ofta ser man dem
också balansera krukorna på hufvudet utan att hålla fast dem med
handen. På många ställen hafva de ganska lång väg från byn till den
närmaste källan. Då nu byarna vanligen ligga uppe på höjderna men
källorna nere i dalarne, så är det för kvinnorna ett ytterst strängt arbete
att bära sina vattenkrukor uppför de ofta branta, steniga och hvassa
gångstigarna, allra helst som de i regeln äro barfota. Men de tyckas
finna det naturligt. De äro nöjda med sin lott, och jag förmodar,
att de känna det ganska vederkvickande att få komma ned till
brunnen för att der sammanträffa med andra kvinnor samt prata och
skratta bort en stund af dagen. Ingenstädes sågo vi en karl bära en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
