Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 30—40. Galileen: Cesarea Filippi, Kades, Safed, sjön Gennesaret med omgifvande städer: Betsaida, Kapernaum, Tiberias, Nazaret, Kana, Nain, o. s. v. - 40. Nazaret. Gabrielskyrkan. Jungfru Marias brunn. Josefs verkstad. Bebådelsekyrkan. Synagogan. Det engelska barnhemmet. Kana. Profeten Jonas graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 FYRTIONDE KAPITLET.
drottning Maria bott, och der hans enfödde son vuxit upp, komme i
deras händer. Till följd deraf fingo änglar år 1291 befallning att flytta
huset genom luften bort derifrån. De förde det då först till Tersato
vid Fiume i Dalmatien.
Tre år derefter fördes det på samma sätt till en skog i närheten
af staden Loreto i Italien samt året derefter till Loreto, der det ännu
står. Det är en mycket enkel byggnad af tegel, omkr. 8’/2 meter
lång, 4 meter bred och 4 meter hög. Den kallas för Casa santa, d.
v. s. den heliga hyddan, samt är hel och hållen omgifven med ett
fodral af marmor, prydt med bildhuggerier. Inne i hyddan, som
bildar en enda kammare, står en dyrbar bild af jungfru Maria med
Jesusbarnet. Den är af cederträ, prydd med guld och ädla stenar, samt
föregifves vara gjord af evangelisten Lukas. Omkring hyddan är bygd
en kyrka, i hvars midt hon står. Ständigt strömma pilgrimer i stora
skaror dit för att tillbedja på det heliga rummet, dock icke så många
som förr i verlden, då de sägas hafva uppgått ända till 200 tusen
om året.
Hvad som af Marias hus finnes kvar i Nazaret, är allenast den
del, som var inhuggen i berget, och som naturligtvis icke kunde flyttas.
Det var den, vi nu hade genomvandrat.
Med triumferande trosvisshet talade vår munk om för mig, att
verkställda mätningar hafva ådagalagt, att huset i Loreto passar
precis till de grundmurar, som man här i Bebådelsekyrkan har kvar, och
att det således icke kan vara tvifvel underkastadt, att allt är riktigt
äkta! Naturligtvis kunde det icke falla mig in att genom någon
invändning störa hans enfaldiga tro och derigenom beröfva honom
något af den glädje, som den beredde honom. Sannolikt trodde han,
att jag var en rättrogen katolik, och det leende, han såg i mitt
ansigte, fattade han nog såsom uttryck af den uppbyggelse, jag kände
vid hans berättelse. Den beskedlige munken!
Detta vårt samtal förde mig lifligt till minnes en händelse från
min första resa i Tyskland år 1-867. En vacker sommarmorgon steg
jag på tåget i Frankfurt am Main i sällskap med en annan svensk.
Till sidokamrater erhöllo vi tvenne munkar. En af dem tog fram en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
