Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 41—44. Samarien: Jisreel, Samaria, Sikem - 44. Upp på Garizim. Vid Jakobs brunn. Josefs graf. Det gamla Sikar. Berget Ebal. Samariterna och deras synagoga. Vandring genom staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIKAR. — EBAL. — HOS SAMARITERNAS ÖFVERSTE PR EST. 375
sina pipor. Hans namn var Jakob Aaron. Han syntes vara trakterad
af vårt besök och lät oss läsa några bref, som han fått af engelska
lärde, hvilka också besökt honom. Äfven visade han oss sitt porträtt.
Jag köpte det af honom för en franc. Efter detta har den bild
blifvit skuren, som läsaren ser på sid. 376. På dess baksida hade han
skrifvit sitt namn på samaritiska och arabiska, och huru det ser ut, visar
underskriften på bilden. Den betyder: Jacob, son af Aaron, presten.
Efter en stund sade vi honom farväl. Det gjorde ett vemodigt
intryck att se de sista lemningarna af detta döende folk. De hafva
haft nit om Gud men icke efter rätt kunskap. Samariterna tro på
Jehovah, den ende Guden, enligt Mose lag. De förkasta alla bilder.
De tro på tillvaron af goda och onda andar, på uppståndelsen och
den yttersta domen. Likasom judarne vänta de ock Messias (se Joh.
4: 25) och tro, att han skall komma 6,000 år efter verldens
skapelse. Af gamla testamentet hafva och erkänna de endast Mose
böcker. Tvegifte tillåta de, om det första äktenskapet blir barnlöst
o. s. v. Naturligtvis vilja de icke höra talas om, att de äro af
hedniskt ursprung. De hålla sig för rätta israeliter och anse sig
härstamma från patriarken Josef. Det gjorde de ock på Kristi tid, såsom
man kan se af Joh. 4: 12, der den samaritiska kvinnan säger »vår
fader Jakob». Öfverstepresten, som påstås härstamma från Aaron, är
församlingens ledare och har sitt underhåll genom tionde af henne.
Öfversteprestens son, den blifvande öfverstepresten, en ung man
om kanske 16 eller 18 år, följde oss ned uti samariternas synagoga.
Den bestod af ett icke synnerligen stort rum. Väggarna voro
hvitme-nade, och golfvet var belagdt med mattor. Innan vi fingo gå derin,
måste vi taga af oss våra skor. Vi begärde att få se de gamla
handskrifter af Mose lag, som förvaras der. Han tog fram en lagrulle.
Den syntes icke vara af särdeles hög ålder. Vi frågade, om han icke
hade någon annan. Då tog han fram ännu en. Den var nog vida
äldre. Jag frågade åter, om det icke fanns någon mer, ty jag visste,
att det skulle finnas tre. Hansvarade: »Det finnes ingen.» Dåsade
jag: a Det måste finnas en till, och vi vilja se äfven den.» »Ja»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
