Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 45. Afresa från Sikem. Silo. Vi få se den första skymten af Jerusalem. Betel. Ramalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
FYRTIOSJETTE KAPITLET.
upphöja Gud, och hoppas att genom dessa berättelser kunna upplifva
missionsvännerna till större intresse och rikligare uppoffringar för
missionens heliga ändamål. Men inte är det riktigt rätt.
Hvad missionären i Ramalla angår, så förstod jag mycket väl,
att han kunde sitta ganska trångt i tjenst hos ett engelskt sällskap.
Men jag är viss, att han var en i allo hederlig och samvetsgrann
menniska. På mig gjorde både han och hans hustru det allra bästa
intryck. Han betraktade också den närvarande missionen i Palestina
såsom ett såningsarbete, hvars betydelse man egentligen icke kan
fatta, förrän den dag kommer, då här blir religionsfrihet, och det
sådda kan växa upp. I detta åskådningssätt hade han ock utan
tvifvel rätt. Men nog måste ett till utseendet så fruktlöst
såningsarbete kännas mycket förödmjukande.
Äfven grekiska och romerskt-katolska kristna hafva mission i
Ramalla i förening med kloster. Bland missionärer på platsen må
äfven nämnas två hurtiga engelska damer, som utöfvade en ganska
vidsträckt verksamhet i de omkringliggande muhammedanska byarna.
Trots upprepade förbud fortsatte de dermed, och den lekamliga
välgörenhet, som de utöfvade, hade tillvunnit dem folkets
tillgifvenhet, så att ingen tycktes hafva mod att röra dem. Ack, huru ofta
går icke vägen till hjertat genom munnen! Det hör derför den
kristna missionen till att äfven utöfva lekamlig välgörenhet. Så gjorde
Kristus och hans apostlar och det med stor ifver. Dermed vunno de
också många. Dock — likasom det icke finnes något ondt, som icke
har något godt med sig, så finnes det icke något godt, som icke har
något ondt med sig. Redan Jesus måste klaga, att folket sökte honom,
icke derför att de hade sett hans tecken, utan derför att de hade
ätit af brödet och blifvit mätta (Joh. 6: 26). Och så klagade äfven nu
missionsvänner i Palestina. Det fattiga folket gick till de missionärer,
af hvilka de erhöllo mest mat. Och om de »omvända» icke inom
sitt samfund fingo så mycket, som de trodde sig kunna få inom ett
annat, så började deras »tro» luta öfver åt detta senare. Och så
måste det förra anstränga alla sina krafter för att behålla sina får,
att de icke måtte »springa» öfver. I synnerhet lara de romerska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
