Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 50. På Oljoberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
FEMTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
tingar ock derför ett mycket högre pris än annan olivolja. Kärnorna
af oliverna användas till s. k. radband. Såsom jag förut någon gång
nämt, begagna katolikerna ett slags böneband, på hvilka ett antal
små kulor äro uppträdda. När de skola bedja sitt: »Hell dig, Maria!»
och sitt »Fader vår» flere gånger efter hvartannat, så hålla de reda
på, huru många gånger de bedit dessa böner, derigenom att de för
hvarje gång skjuta undan en kula på radbandet. Radband, hvilkas
kulor bestå af olivkärnor från Getsemane, anses särskildt heliga. För
att helga dem än ytterligare pläga pilgrimerna lägga dem på
Hufvud-skalleplatsen och på Kristi graf.
Det säger sig sjelft, att Getsemane är en af de mest intressanta
och tilltalande platser, som finnas i det heliga landet. När Herren
aftonen fore sin död hade ätit påskalammet med sina lärjungar och
för dem instiftat den heliga nattvarden samt hållit det afskedstal,
som återgifves i Joh. 14—16 — det märkvärdigaste tal, som någonsin
hållits på jorden — så anbefallde han dem i en brinnande bön i den
himmelske faderns händer. Den bönen läses i Joh. 17. Sedan stod
han upp och gick ut med dem till Getsemane. Det var en för
honom kär plats, och han plägade ofta komma dit med sina lärjungar
(Joh. 18: 2). Sannolikt tillhörde trädgården några af hans vänner, så
att han hade fritt tillträde till densamma. Här hade han alltså många
gånger suttit under trädens skugga och talat med sina lärjungar om
Guds rike; här hade han många gånger legat på knä med dem och
bedit. Och nu kom han dit för sista gången, en vacker
månskensnatt — det var nämligen fullmåne. Och han föll på sitt ansigte och
offrade bön och åkallan under starkt rop och tårar till den, som
kunde frälsa honom från döden (Ebr. 5: 7). Hvilken menniskotanke
förmår väl att tränga ned i djupet af det lidande, som han här
utstod? Förr må man då tänka sig kunna med sin naturliga syn tränga
ned till verldshafvets botten, der det är allra djupast. Och allt led
han för oss. Det var vår strid han stred. Välsignade Jesus!
Men jag lemnar dessa betraktelser till en annan dag. Vi dröjde
en god stund i Getsemane. Vi gingo hela trädgården rundt. Vi ville
riktigt prägla in i våra hjertan, huru allt såg ut. Blommorna doftade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
