Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 53. Åter upp på Oljoberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
FEMTIOFÖRSTA KAPITLET.
Husen äro dock allesammans ytterst eländiga, just som husen i
allmänhet på landet i Palestina. Invånarna äro ovanligt närgångna och
envisa tiggare, isynnerhet barnen. Sjasar man bort dem på en sida,
så hinner man knappt vända sig, förrän man har dem efter sig på
en annan, alldeles såsom en flugsvärm.
Det led nu mot kvällen, och vi måste återvända till staden. Den
nedgående solen kastade sina sista strålar öfver Jerusalem från vester,
liksom vi på morgonen sett henne kasta sina första strålar ut öfver
staden från öster. Det var verkligen en gripande syn, vi hade
framför oss, när vi på våra åsnor redo utför berget. Vi tänkte på, huru
Jesus, sannolikt alldeles på samma väg, en gång kom ridande på en
åsna från Betfage, och huru han vid åsynen af Jerusalem högljudt
grät öfver staden. När skall den dag komma, då hans tårar skola
beveka Jerusalems invånare att af allt hjerta omvända sig till den
Gud, som hade sändt honom för att frälsa verlden? Tänk, om Israels
folk hade hyllat Jesus såsom Messias! Huru mycket hade icke då
varit annorlunda än nu!
Nöjda med vår dag, kommo vi tillbaka till Johanniter-hospitset,
der det var godt att få sätta sig ned och hvila. Vi hade sett mycket,
ja, kanske alltför mycket för en dag. Det ena intrycket jagade det
andra med nästan för stor hastighet. Egentligen borde man stanna
minst tre veckor i Jerusalem för att kunna se litet för hvarje dag
och besöka hvarje plats flere gånger.
Efter att hafva intagit vår aftonmåltid och befallt oss i vår
trofaste himmelske faders händer, gingo vi till hvila och sofvo godt för
att stå upp till en ny dag. O, hvad det är godt att hafva en Gud
och att i barnslig tro få lägga sig under hans vingars skugga, när
man går till hvila!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
