Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 55. Till Döda hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
FEMTIOFÖRSTA KAPITLET.
åkdonet läto vänta på sig i oändlighet. I detta afseende äro nämligen
araberna alldeles odrägliga. Aldrig göra de sig brådt om. Ändtligen
kom han. Från Damaskusporten gick vägen längs norra muren in i
Kidrondalen, följde sedan Oljobergets fot söder ut, gick derpå mellan
Oljoberget och Förargelsernas berg öster ut samt vidare förbi Betania
o. s. v. Vår vagn var högst eländig men säkert dock en af de bättre,
som funnos i Jerusalem. Ingen menniska skulle vilja åka i en sådan
vagn uti en af våra medelstora, för att icke säga större städer. Det
Det heliga badstället vid Jordan (se sid. 487).
skulle väcka allmänt uppseende. Vagnen var förspänd med tre hästar.
Seltygen bestodo delvis af remmar, delvis af snören. Allt var så
eländigt och ruckligt som möjligt. Och vi måste tänka: »Går det bra,
så går det bra; går det illa, så går det illa. Då få vi stiga ur och
vandra till fots. Och det är måttlig olycka. Värre ting kunna ju
inträffa i denna jämmerdal.»
När vi kommo ett stycke bortom Betania, mötte oss en
beduin-schek på en ståtlig häst med mycket vacker mundering. Vid hans
sida gick en man med ett långt, obrukbart flintlåsgevär på axeln.
Vår dragoman helsade på scheken; och denne lemnade sin man till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
