Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 58. Vandring genom Kidrons och Hinnoms dalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jobsbrunnen. — onda rådets berg. 509-
långt, emedan man lätt riskerar att blifva öfverfallen och plundrad*.
Vi vände derför om för att vandra upp genom Hinnomsdalen. En bild
af denna vackra dal kan läsaren se på planschen n:o XIII. Då man
färdas uppför densamma, har man till höger Jerusalem, till venster
det s. k. Onda Rådets berg. Detta senare har fått sitt namn af en
gammal legend, som förmäler, att öfverstepresten Kaifas här haft ett
hus, och att det var i detta, som rådets medlemmar öfverlade och
beslöto att, om möjligt, gripa och döda Jesus. Denna sägen är dock
icke synnerligen gammal. Man spårar den icke längre tillbaka än i
i4:de århundradet. Af större intresse är då en annan, vida äldre
tradition, nämligen att man här på detta berg har det bibliska Akeldama
eller blodsåkern (Ap. G. i: 19).
Vi känna Judas Iskariots historia. Han bar den gemensamma
kassan, och satan frestade honom att för egen del taga något derur.
Han tvekade nog i början men vek slutligen. Kanske var det någon
skuld, han ville betala, eller någon vän han ville hjelpa. Hans
hjerta bultade häftigt, och hans hand darrade, derpå kan man vara
viss. Han gjorde också de allvarligaste föresatser att aldrig mer taga
något samt att, så snart som möjligt, lägga tillbaka, hvad han nu
tog. Men det gick en vecka. Ingen märkte något, ingen sade något.
Judas oro lade sig. Nu kom ett nytt behof. Åter infann sig
frestaren. Judas lyssnade. Han rörde handen. Han stal. Och handen
darrade mindre, och hjertat bultade mindre än förra gången. Nu
var han i den ondes våld, och så fördes han alltjemt utför — utför
— utför, tills han kunde gå bort till öfverstepresterna och med dem
öfverenskomma, huru mycket de skulle betala honom, om han
förrådde-Jesus åt dem. Trettio silfverpenningar — omkring 75 kronor —
blef priset. Han tänkte dock säkert, att intet ondt skulle
vederfaras-Jesus. Nu såsom många gånger förr skulle nog Herren veta att rädda
sig ur deras händer. Och så skulle Judas kunna lägga de 30
silverpenningarna i den gemensamma kassan! Allt var nog väl uträknadt.
Men snart vände sig bladet.
Evangelisten Matteus berättar, att när Judas Iskariot såg, att Jesus
var dömd, greps han af förtviflan. Han kastade ifrån sig in i templet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
