Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 59. Vid gråtomuren. Tempelmuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5io
FEMTIOÅTTONDE KAPITLET.
hammedaner från Afrika. Gatorna äro trånga, krokiga, ytterst
smutsiga och illaluktande. Husen äro förfärligt eländiga. Utan en
vägvisare vore det omöjligt att genom dessa återvändsgränder hitta fram.
Men nu hade vi till ledare vår vän husfadern i Johanniterhospitset,
och bättre kunde vi icke få.
När vi kommo dit, var klockan ungefär fyra. Det är vid denna
tid judarnas klagolåt begynner. Rätt många voro samlade då, men
flere kommo till. Somliga voro klädda i dyrbara sidenkläder, andra
nästan i trasor. Det var en i högsta grad brokig samling, som
trängdes på den långa, smala platsen. Från huru lång tid tillbaka judarna
haft den seden att samlas här till gråt och klagan, vet man icke;
men sannolikt har det varit sedan många århundraden. Det gjorde
ett gripande intryck att se dem här, gamla och unga, män och
kvinnor, i synnerhet kvinnor, stående der vid muren, gråtande, snyftande,
ja, stundom utstötande höga rop, bultande pannan mot de hårda
stenarna och kyssande dem under heta tårar. 1 fogningarna mellan
stenarna ser man öfverallt små lappar af kläder, som de besökande ha
stuckit in der till en åminnelse. Ack, att Israel hade mottagit
frälsaren, när han en gång kom! Då hade det arma folket icke behöft
klaga och jämra Jjjg, såsom det nu gör. Sedan han gått bort, är det
för sent för dem att ropa, att han måtte komma. Nu går i fullbordan,
hvad Herren sjelf sagt: Jag går bort, och Iskolen söka mig men icke
finna mig. En förskräcklig dom! Emellertid är denna samling vid
gråtomuren ett märkligt bevis på den tillit till profetiorna, som
utmärker den gammal-troende judendomen.
Många af de församlade judiska männen, ja nästan allesamman,
voro försedda med hebreiska bönböcker, ur hvilka de läste, dels tyst
för sig sjelfva, dels högljudt under instämmande af andra. Ibland
var det en gammal man, som läste högt strof efter strof, hvarvid de
andra föllo in. På ett ställe var det en pojke om 10 eller ii år,
som läste högt, och efter hvarje strof föllo de gamla in med några
ord i ytterst klagande och jämmerlig ton. Vi kunde icke förstå, hvad
de läste, men jag har sett uppgifvet, att det skall vara följande litania:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
