Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 60. Till Hebron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
SEXTIOFÖRSTA KAPITLET.
moder samt Kristi stammoder. Välkommen saliga dag, då de i
Herren afsomnade skola stå upp!
Här vid Rakels graf delar sig nu landsvägen. Den venstra armen
för till den närbelägna staden Betlehem, den högra går vidare söderut
till Hebron, och den följde vi. Dervid passerade vi först en by eller
stad vid namn Bet Djala. Den är ganska stor och har ungefär 4,000
invånare. De flesta äro grekiskt-katolska kristna, endast 160 eller 170
protestanter. Byn är omgifven af synnerligt vackra olivplanteringar
och vingårdar. Här kan man riktigt se, hvad Palestinas jord förmår
att bära, när man bara sköter henne. Hela bygden omkring
Betlehem och Bet Djala ser ut såsom en enda sammanhängande präktig
trädgård. Men så har man ock tagit vara på hvarje fläck.
Ungefär midt på vägen mellan Jerusalem och Hebron ligger ett
kafé, ett i hög grad eländigt ruckel. Det ser ut som en förfallen
vedbod. Här brukar man stanna en stund för att hvila sina hästar
och dricka en kopp kaffe. Det gjorde också vi. Kafévärden såg ut
ungefär som kaféet, smutsig och otreflig. Länge dröjde vi der icke,
emedan vi skyndade att komma till Hebron. Efter en stund
passerade vi en källa, som är kringbygd med vackra fyrkantiga stenar.
Der står ett muhammedanskt bönehus. Förut har der stått en kristen
kyrka. På kyrkofadern Eusebii tid visades denna källa såsom den
plats, der diakonen Filippus hade döpt den etiopiske kamreraren,
hvarom berättas i Ap. G. 8 kap. Sägnen är alls icke otrolig. Den
gamla vägen mellan Jerusalem och Gaza har således gått här. Vi
åka vidare. I en by, ej långt från vägen, synes en moské, som enligt
traditionen skall vara bygd öfver profeten Jonas graf. Läsaren torde
erinra sig, hvad jag på sidan 338 berättat om en annan plats, der
Jonas lär vara begrafven. En annan judisk tradition låter derför
profeten Gad ligga här. Han skall ju någonstädes ligga han också.
Sägnen är naturligtvis utan allt intresse.
Vi komma nu till Hebron, en stad, som i det israelitiska folkets
historia intagit ett mycket framstående rum. En gammal tradition
förmäler t. o. m., att Adam både blifvit skapad och dött här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
