Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 63. Besök i Emmaus. Det syriska barnhemmet. Vid Getsemane
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550
SEXTIOFÖRSTA KAPITLET.
han var den, som skulle återlösa Israel.» Derpå berättade de, dels
huru några kvinnor, som på morgonen besökt grafven, kommit igen
och sagt, att de der sett änglar, som sade, att han lefde, dels huru
Petrus och Johannes, som ock skyndat dit, hade funnit grafven tom. Då
utbrast Jesus: »O, I oförståndige och tröghjertade till att tro på allt,
hvad profeterna talat! Måste icke Kristus lida detta och ingå i sin
herrlighet?» Och sedan uttydde han för dem alla profetior, som
handlade om honom. Under tiden nalkades de byn. Han låtsade,
som om han ville gå vidare. Men de nödgade honom att stanna
kvar. Han gick in med dem. När de lågo till bords, tog han
brödet och bröt det. I detsamma kände de igen honom, och så försvann
han. Men de stodo strax upp och återvände till Jerusalem för att
omtala för de andra lärjungarna, hvad de hade erfarit.
El-Kubebe är en ytterst eländig by. Men flere intressanta ruiner
har man gräft upp der. En del af dem har tillhört en stor och präktig
kyrka från korstågens tid. År 1862 byggde fransiskanermunkarna ett
kloster der, i hvilket den resande blir mycket väl mottagen. En bild
från dess gård ser läsaren på sid. 549. Vi foro dit in och rönte en
nästan besvärande välvilja. Ehuru vi hade egen matsäck, skulle
munkarna nödvändigt laga mat åt oss. En fransk munk passade upp,
och en tysk munk underhöll oss under hela måltiden med sina
intressanta meddelanden om platsen. Efter måltiden visade de oss de
nyss omnämda ruinerna. Naturligtvis måste vi, innan vi foro våra färde,
lemna en penningegåfva till klostret. Munkarna sade några afböjande
ord men togo slutligen emot den, dock under förklaring, att den
endast fick anses såsom en gåfva men icke såsom betalning för den
tjenst, som de gjort oss. Att tjena främlingar vore deras kristliga
pligt, som icke finge betalas.
Efter ett hjertligt »Guds frid» stego vi åter upp på våra hästar
och skildes från de vänliga menniskorna. Vi redo nu direkt till
Jerusalem. Till höger om vägen nära staden visade dragomanen oss
på ett grekiskt kloster. Det är ursprungligen bygdt af kejsarinnan
Helena i fjerde århundradet. Bakom högaltaret i dess kyrka visas
ett rundt hål, infattadt i marmor. Det är klostrets förnämsta helge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
