Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 64—69. Nedre Egypten: Port Said, Suezkanalen, Cairo med omgifningar, On, Pyramiderna, Memfis, Sakkara - 68. Museet i Gize. Ur egyptiernas gudalära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR EGYPTIERNAS LÄRA OM GUDARNA.
605
Jag nämde, att Osiris i underjorden är alla själars domare. Detta
sammanhänger med egyptiernas tro på menniskans odödlighet.
Enligt deras åskådning består menniskan af tre delar: 1:0) kroppen, som
tillhör denna sinneverlden eller materien; 2:0) »schemen» eller sjelfva
gestalten, i hvilken själen bor; själen tillhör underjorden; 3:0) »c/zu»,
den menskliga anden, som är ett utflöde ur den guddomlige anden.*
Dessa tre beståndsdelar kunna skilja sig från hvarandra och ega
tillvaro hvar för sig. När nu menniskan dör, kommer själen till
underjorden. Der blir hon först utsatt för många pröfningar af onda
andar, vilda djur o. s. v. Dem skall hon öfvervinna med tillhjelp af
språk, sånger och amuletter, som läggas i likkistan bredvid den döde.
Slutligen hinner hon fram till »den dubbla rättfärdighetens sal». Der
skall hjertat vägas. Själen föres in af guden Anubis, dödsrikets
väktare (se första teckningen sid. 608). Hjertat lägges i den ena
vågskålen. I den andra ställer sig sanningens gudinna. Hon är på
teckningen afbildad genom ett säfblad, som är hennes symbol.
Anubis förrättar vägningen. På andra (högra) sidan om vågen står guden
Thot, som på en tafla skrifver upp, huru vägningen utfallit.
Framför honom står ett vidunderligt djur, som vänder hufvudet mot
honom. Det kallas Amam eller Ammit (= den dödes uppslukare), samt
har hufvudet af en krokodil, framkroppen af ett lejon och
bakkroppen af en flodhäst. Sedan vägningen skett, föres själen af guden
Horus fram för Osiris, som skall uttala domen. Var hjertat för lätt,
så dömes själen till helvetesstraff, eller ock får hon börja en
själavandring genom djurkroppar, tills hon efter en tid åter går in i sin
egen kropp för att i den genomlefva ett nytt lif, efter hvars slut hon
åter underkastas en ny vägning inför Osiris. Om hjertat var
tillräckligt tungt, så gifver Osiris det tillbaka åt själen; »schemen»
återvänder till den dödes mumie, och anden flyttar till »de saligas fält»
(se andra teckningen sid. 608), der han genomgår en tids rening. Efter
denna inträder han i gudarnas sällskap i himmelen, eller ock kan
han, i hvad gestalt han önskar, börja jordelifvet på nytt. Han och
* Märk, huru lifligt detta påminner om aposteln Pauli indelning af menniskan i
ande, själ och kropp (i Tess. 5: 23).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
