Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 70. Resa till Suez. På Röda hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628
SJUTTIOFÖRSTA KAPITLET.
historia, äfven de nyaste och bästa, står det, men icke i bibeln. Jag
sökte på alla andra ställen, der något säges om öfvergången. Men
det står icke heller der. Det står alltså ingenstädes i bibeln.
Den ryske munken — han var från berget Athos, som jag förr
talat om (se sid. 94 följ.) — var en mycket liflig man. Han
närmade sig oss och försökte att språka. Ur barmen tog han fram ett
kors af trä, som han bar på bröstet. Han lät oss lukta derpå. Det
var af något välluktande trä. Han öppnade det: derinne var en liten
förgyld bild af Kristus på korset. Han skådade på bilden, han lät
oss skåda. Hans ansigte sken, hans mun log så hjertans godt. Han
lade handen på sitt hjerta. Han pekade på sig, på mig och på
Rosendahl, räknade ett, två, tre på ryska, sträckte derefter handen mot
himmelen och såg så innerligen lycklig ut. Jag förstod ej ett ord af,
hvad han sade; men hvad han menade, det förstod jag lika bra, som om
han hade talat svenska. Sjelf gjorde jag mig säkert lika bra förstådd
af honom. I himmelen, dit han pekade för oss alla tre, der skola
vi kanske också en gång mötas. Gud gifve det!
Bland folket ombord voro två araber, som ledo af svåra och
mycket fula sår. De trodde, att jag var en medicinman samt kommo
och frågade mig till råds. Jag tog på mig en högtidlig min, förstås
— det har alltid med sig en viss hypnotisk verkan — sade dem, att
de måste hålla såren rena, drog så fram en burk zinksalfva och
smorde på deras sår. Dessutom gaf jag dem en del af salfvan i en
dosa och ordinerade, huru de skulle använda den. Det var väl, att
jag här var utom all fara att blifva bötfäld för kvacksalfveri!
Seglatsen skedde i det herrligaste väder. Vid middagen visade
termometern + 27 grader C. Och det var ute på hafvet den 15
november. På aftonen blef jag inbjuden att äta kvällsvard med
kaptenen och besättningen. Jag fattade det såsom ett uttryck af
tacksamhet för den goda salvan. Kokställningen ombord var en låda af
trä, fylld med sand. På denna eldades, och öfver elden sattes en
gryta, men i den heta sanden gräddades en nybakad kaka bröd. I
grytan kokades en gröt af vatten och något slags gryn. Den slogs
upp i två stora stenfat. Sedan den hade svalnat en smula, satte jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
