Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 71. I Tur. Färden till Sinai
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI KOMMA TILL SINAIKLOSTRET.
637
en gång gaf Israel sin heliga lag. Ja, der uppe var det nog, som det
skedde det stora undret. Åter en stund och vi veko af till venster
in i Vadi Schuaib, d. v. s. Jetros dal. Araberna kalla nämligen Jetro
för Schuaib. Och nu tedde sig Sinaiklostret på afstånd för våra ögon.
Det är denna anblick läsaren ser afbildad på sid. 624. Berget till
venster är Djebel Musa. Klockan var half 4 e. m., när vi kommo
fram till klostret. Huru det ser ut utvändigt, visar planschen n:o
XXI. Genom en liten port sluppo vi in. Men våra beduiner måste
stanna utanför. De få aldrig sätta sin fot inom de heliga murarna.
Rosendahl måste genast intaga sängen. Vår dragoman kom
strax i gräl med klostrets ekonom, som var ond, emedan vi icke hade
något papper från abboten i Cairo. Och jag — ja, jag gick der och
undrade, hvad slutet skulle bli på allt detta. En bedröflig dag!
Från Cairo hade jag skrifvit hem till min hustru, att jag den 26:te
skulle vara tillbaka i Suez, och att hon då skulle få telegram från
mig. Men tänk, om jag nu blir bunden här genom Rosendahls sjukdom!
Då tror hon, att jag omkommit i öknen. Sorgliga betraktelser i
sanning! Men snart blef det kväll. Jag befallde mig och allt i min
himmelske faders hand. Han är ändå bäst, och han är alltid med.
Så somnade jag lugnt från alla bekymmer. Det var söndagen den
18 november 1894. O, hvad det är för en nåd att kunna sofva!
Och det finnes ingenting, jag kan så bra som det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
