Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 73. Djebel Musa. Klostrets närmaste omgifning. Laggifningens berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAGGIFNINGENS BERG.
65?
detta är det i bibeln omtalade Sinai, der lagen utgafs; och till stöd
för denna uppfattning åberopa de sig derpå, att dalen här är
mycket större än vid Djebel Musa samt lämpligare för folkets
uppställning framför berget. Så säger t. ex. Manning i det af Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen utgifna verket »Faraonernas land»: »Om man
från detta berg betraktar den utsigt, som öppnar sig midt framför
en, frapperas man genast af dess likhet med den plats, om hvilken
vi så ofta läst, och hvilken så ofta föresväfvat vår inbillning. Åt ett
håll sträcker sig Vadi es-Schek till höger, så långt ögat kan nå, lik
en ofantlig, jemn och af väldiga granitväggar innestängd dal, medan
alldeles midt emot Er-Raha, som mer liknar en bred slätt än en dal,
utbreder sig i en från klippor och stenar fri yta af gul sand, som
sträcker sig ända till foten af berget och, så långt ögat kan följa den,
utgrenar sig i flere sidodalar. Då man betraktar denna slätt från
toppen af Safsaf,* har man framför sig en jemn och sandig rymd,
som är tillräckligt vidsträckt, för att en två gånger så stor
menniskomassa som Israels härskaror skulle kunna rymmas der. Dessutom
ligger den midt emot berget, och jag är alldeles säker på, att hvem
som helst, som med hög röst ropade från toppen af Safsaf, skulle
kunna höras på det nedanför liggande fältet. Ja, medan jag under
aftonens stillhet ströfvade omkring på Er-Rahas sandslätt, trängde
verkligen de rop, hvarmed arabgossarna samlade sina getter och får,
från Safsafs torra flodbäddar och bergpass tydligt till mina öron. Det
skulle ej heller vara särdeles svårt för en talrik härskaras förenade
bemödanden att afstänga berget med ett skrank och således hindra
folket från att tränga för nära eller vidröra berget (2 Mos. 19: 23).»
»Ett annat förhållande, som gifver sannolikhet åt Safsafs anspråk
att anses såsom berget Sinai, är att om någon komme ned genom
bergets trånga klyftor på väg till slätten, medan andra der nere
jublade eller sjöngo, så skulle den förre helt visst höra de senares röster,
innan han finge sigte på dem sjelfva. »Och Moses steg ned ifrån
berget; och när Josua hörde ljudet af folkets skri, sade han till Mo-
* Manning kallar den Sufsafeh, ett namn som vi aldrig hörde der. Araberna säg^
Safsaf, likaså munkarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
