Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 74. Sinaiklostrets bibliotek. Kapell. Affärd från Sinai. Israels barns uttåg ur Egypten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISRAELS BARNS VANDRING GENOM ÖKNEN.
665
tjena vår Gud! Bort ur Egypten! Kanaan är vår resas mål! Och
det bar af. Farao ångrade sig och gjorde ett sista försök, en yttersta
kraftansträngning, för att få hålla folket qvar. Men nej, bort gick
det, bort genom öknen, bort genom hafvet. Och döpta i Röda hafvet
(1 Kor. 10: 2) — män, qvinnor och barn — voro de oåterkalleligen
skilda från »träldomens hus».
Ruiner af staden Faran i oasen Firan (se sid. 677).
Nu ljödo lofsånger. Vid frälsningens början sjöngo och jublade
de, såsom om de redan hade varit vid slutet. Tron är af Guds natur
och fattar de ting, som ännu icke äro, såsom om de redan vore
(Rom. 4: 17). Den nöd, som ännu förestod dem, kände de icke.
Moses kände den icke heller. Han skulle af Guds hand taga blott en
dag, ett ögonblick i sänder. Gud ville icke för den dag, som var,
belasta honom med kunskapen om de dagars nöd, som skulle komma.
Fröjda dig, Moses, när solen skiner; men när hon går i moln, var lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
