Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 76. Oasen Firan. Manna. Staden Farans ruiner. Vadi Firan. Misslyckad jagt. Vadi Mokattab. Sinaitiska inskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678
SJUTTIOÅTTONDE KAPITLET.
köpa af en beduinkvinna ungefär en half liter getmjölk. Den
smakade bra, men så kostade den också en franc (= 70 öre). Sedan vi
ätit, tillbragte vi en stund vid eldarna hos våra beduiner, som nu
fått mycket sällskap och hade särdeles trefligt. Temperaturen var
mild och vädret behagligt. Det var en i allo angenäm afton i
Firan.
Efter en stärkande sömn stodo vi upp kl. Vs 5 på morgonen och
väckte våra beduiner. Två timmar gingo åt, innan vi hade gjort bort
vår frukost, lastat våra kameler och hunnit komma i gång. Detta
var det regelmessiga hvarje morgon. Medan beduinerna lastade
kamelerna, gingo Rosendahl och jag ett godt stycke i förväg. Vi
kommo nu ut ur oasen Firan in i den s. k. Vadi Firan, som är
Sinai-halföns största och präktigaste dal. Egentligen kan man ju säga, att
Vadi es-Schek och oasen Firan och Vadi Firan äro att betrakta
såsom en sammanhängande dal. Vadi Firan går först ett stycke åt
norr och svänger sedan åt vester ut till Röda hafvet.
Sedan våra kameler och beduiner hunnit oss, satte vi oss upp
och redo. Vägen var den bästa, man någonsin kunde önska sig.
Dessa dalar på Sinai ligga till största delen så jemna och släta som
ett golf. Marken består af sand och lera, som nu efter den långa
torketiden var hård som sten. Endast här och der såg man spår af
växtlighet, och våra kameler nafsade i sig, hvad de kunde, af ett
tistelstånd eller någon annan växt, som vi händelsevis träffade på. På
några ställen sågo vi smärre flockar af rapphöns, hvilket föranledde
åtskilliga jagtförsök. Vår dragoman försökte att skjuta men
misslyckades. Rosendahl var särdeles ifrig. Så snart vi fingo syn på några
rapphöns eller, såsom det en gång hände, på en gazell, strax
hoppade han ned från kamelen, gick långa vägar, skott small efter skott,
men någon rapphöna fingo vi icke. Detta upprepades dag efter dag,
och min gode kamrat var stundtals riktigt förargad öfver, att de arma
foglarna icke hade lust att vänta, tills han kom så nära, att han
kunde träffa dem. Icke var han heller riktigt god på bössan och
patronerna. Jag kunde icke annat än skratta åt honom, och det var
han icke glad åt. Men så gick äfven det öfver, när det fått vara en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
