Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 77. Grufvor vid Magara. Vi komma till Röda hafvet. Elim. Sinaihalföns forntida och nuvarande utseende. Mara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SINAIHALFÖNS FORNTIDA OCH NUVARANDE UTSEENDE.
687
det hela är en stor öken. Den har dock icke i alla tider varit likadan
som nu. Fordom hade den mer skog, ja kanske mycken skog.
Dalarna voro genom dammar, som gingo tvärs öfver dem, skyddade mot
ödeläggande verkningar af de stundom förfärligt häftiga vinterregnen.
Lemningar af sådana dammar finnas ännu kvar. Det är derför alldeles
felaktigt, när man af halföns nuvarande öde beskaffenhet vill draga
den slutsatsen, att Israels barn omöjligen kunnat upphälla sig der så
länge, som de gjorde. Visserligen är det sant, att äfven bibeln på
flere ställen kallar Sinai för en öken. Se t. ex. 2 Mos. 19: 1,2; 3 Mos.
7: 38 o. s. v. Men på alla dessa ställen begagnas i grundspråket
ett ord, som icke betyder, hvad vi mena med ödemark, utan
gräsbärande marker, der inga städer eller byar finnas. För begreppet
ödemark har grundtexten ett helt annat ord.
Till belysning af detta förhållande må det tillåtas mig att här
anföra ett par ställen ur nya testamentet. I Lukas 15: 4 står det,
om den gode herden, som mist ett af sina får, att han lemnar de
nio och nittio i öknen och går efter det förlorade. Der menas alls
icke någon ödemark utan gräsbärande betesmark. 1 Lukas 9: 10
omtalas, huru frälsaren spisade 5,000 män i öknen; men att der icke
menas en ödemark, kan man förstå deraf, att Johannes i berättelsen
om samma sak säger, att mycket gräs var på det stället (Joh. 6: 10).
I gamla tider var Sinai-halfön odlad. Vallar voro också lagda
uppåt bergen för att hålla jorden kvar. Der kunde således växa både
säd, vin, dadlar och andra frukter. Eremiterna, som i den första
kristna tiden slogo sig ned på halfön, fortsatte äfven att odla jorden
på samma sätt. De byggde stenvallar, planterade och vårdade sina
planteringar. Detta varade, ända till dess muhammedanerna blefvo
herrar på halfön. Då begynte ödeläggelsen: dammarna tvärs öfver
dalarna och stenvallarna uppåt bergen blefvo nedbrutna, träden
nedhuggna o. s. v. Derigenom förändrades temperaturen väsentligt, och
störtregnen kunde utan hinder ödelägga det, som menniskorna hade
lemnat. Hurudana dessa regn nu kunna vara, derom får man en
föreställning, när man t. ex. af en resande, som 1867 blef utsatt för
ett sådant, får höra, att regnet under två timmar sköljde ned öfver ber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
