Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 78—83. Öfre Egypten: Dendera, Luksor, Karnak, Thebe - 78. Ain Musa. Vi komma till Suez och Cairo. Besök i museet i Gize. Barrage du Nil. Hos de tjutande dervischerna. Resa till öfre Egypten. Templet i Dendera. Ankomst till Luksor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
692
SJUTTIOÅTTONDE KAPITLET.
sam palm växer. Invid denna palm kväller en källa fram ur ett hål,
som är vid pass 4 meter i omfång. Källans djup är en half meter.
Vattnet är salt och vid pass 20 grader varmt. Ett bläcksvart siam
betäcker marken. Vattnet rinner bort i en liten bäck, som dock
knappast hinner till kullens fot, förrän den försvinner i sanden.
Vi dröjde endast en liten stund, kanske en half timme, vid Ain
Musa. Derifrån hade vi icke mer än vid pass halfannan eller två
timmars ridt till Suezvikens strand, dit vi ankommo kl. 2 e.m. Här
gällde det att få en båt, som förde oss öfver till den midt öfver viken
liggande staden. Visst fans det båtar, men de araber som egde dem,
voro alldeles oförskämda i sina anspråk. De begärde ända till 8 francs
eller mellan 5 à 6 kronor. Vår dragoman försökte att pruta, men
det var omöjligt. Då tog Rosendahl på ett hurtigt sätt en arabisk
båtegare under armen och talade gladt med honom. Hvad han
använde för ett språk, vet jag icke, men begge skrattade. Och så
lyckades han erhålla en båt för 15 piaster (= 2 kr. 55 öre). Detta
bestämdes på det sätt, att Rosendahl först räckte upp begge händerna
med utspärrade fingrar (det var 10), och sedan den ena (det var 5).
Och så nickade och skrattade de begge två. Alltså fingo vi en båt.
Men den var dålig och karlarna ännu sämre. Förgäfves stretade de
för att roende komma upp till staden. En man hoppade i sjön och
tog en lång lina för att vadande draga båten efter sig. Men det
hjelpte icke. Till slut måste vi vända och styra till Port Ibrahim,
som jag förr talat om. Derifrån gingo vi med bantåg till staden.
Genom österrikiske konsuln fick Rosendahl pengar, så att vi kunde till
Sinaiklostrets agent i Suez betala den skuld, i hvilken vi stannat till
klostret.
Så var nu hela denna ansträngande men synnerligen intressanta
färd afslutad. Den hade varat i tretton dagar (från onsdags kväll
den 14 november, d å vi seglade från Suez, till tisdags e.m. den
27 november, då vi kommo dit tillbaka). Under hela tiden hade
vi haft det mest gynnsamma väder. Och med undantag af Rosendahls
korta sjukdom i Sinaiklostret hade intet inträffat, som varit egnadt
att slå ned vårt mod. Vi kunde derför af allt hjerta tacka Gud, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
