Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 78—83. Öfre Egypten: Dendera, Luksor, Karnak, Thebe - 78. Ain Musa. Vi komma till Suez och Cairo. Besök i museet i Gize. Barrage du Nil. Hos de tjutande dervischerna. Resa till öfre Egypten. Templet i Dendera. Ankomst till Luksor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOPTERNA. — DE TJUTANDE DERVISCHERNA. 695
ondt. Stor vigt lägges på ett riktigt iakttagande af fastetiderna,
under hvilka njutande af föda ur djurriket är förbjudet.
Det var i dag fredag, muhammedanernas sabbatsdag.
Naturligtvis måste vi ut för att se och höra de allbekanta tjutande
dervischernas gudstjenst. De hålla sin gudstjenst inne på gården till en liten
moské i det gamla Cairo. Vi kommo dit i god tid. Der samlades
efter hand en mängd araber och europeer, militärer och prester
af olika bekännelser, tyska diakonissor o. s. v. Innan gudstjensten
började, gick en man omkring och tog upp af alla besökande en
afgift af två piaster (= 35 öre) för hvarje person. På en liten
upphöjning midt på gården trädde nu dervischerna upp. En schek,
klädd-i sidenmantel och treflig till utseendet, var deras ledare. Jemte
honom sutto några musikanter. Gudstjensten bestod deri, att alla
uttalade den muhammedanska trosbekännelsen: »Det finnes ingen Gud
utom Allah». Detta upprepade de oupphörligt, ibland starkare, ibland
svagare. Stundtals ackompagnerades deras rop af musiken med
mycket buller. Under tiden bugade de sig eller, rättare sagdt, slängde
kroppen oupphörligt fram och tillbaka. Deras rörelser blefvo allt
häftigare och häftigare. Till slut råkade de i en ytterlig extas. En
af dem föll afdånad till marken. Jag är dock icke alldeles säker på,
att icke hans fall var tillgjorda Emellertid lär det vara vanligt, att
somliga få krampanfall såsom vid fallandesot, under hvilka de störta
till marken och tjock fradga tränger fram ur deras mun.
Det var ett i högsta grad ömkligt, men på samma gång rörande
skådespel att bevittna denna s. k. gudstjenst. Lifvet och värmen i
den samma var icke kärlek till Gud utan i stället hat till de kristna.
Deras bekännelserop upplöste sig slutligen uti ett nästan vansinnigt,
skärande, entonigt upprepadt, t hu, hu, hu». Det betyder: han, han,
han, nämligen Gud; och dermed menade de, att han allena är Gud
och ingen annan.
Ännu mer bekanta än de tjutande dervischerna äro de dansande
dervischerna, hvilkas gudstjenst består deri, att de under tjut svänga
omkring i vild fart. De flesta bland dem lära göra omkring 40
svängningar, andra ända till 60 i minuten och ännu mer samt fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
