Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 78—83. Öfre Egypten: Dendera, Luksor, Karnak, Thebe - 83. Återfärd till Cairo. Resa till Alexandria. På Medelhafvet. Till Neapel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅR SISTA DAG I CAIRO. — GEZIREH. 739
palatset, parken — allt var så praktfullt, att det icke låter sig
beskrifvas. Rummen i palatset lära ock vara utmärkta af en bländande
österländsk lyx. Men vi måste nöja oss med att betrakta det yttre.
Från flere punkter i parken har man hänförande, för att icke säga
förtrollande utsigter öfver Nilen och öfver staden. Man må göra sig
hvilka sköna föreställningar som helst derom; kommer man dit, skall
man dock finna sina föreställningar vida öfverträffade af verkligheten.
Från Gezireh redo vi till museet i Gizeh för att taga ett sista
farväl af dessa minnesmärken från fyra, fem, sex tusen år tillbaka.
De stå der så stumma. Och dock —huru vältaliga äro de icke! Huru
predika de icke om forntida storhet, kraft, arbete, konst, om strider
och segrar, om glädje och sorger! Men på samma gång: hvilken
lefvande bild framställa de icke af den bibliska sanningen: Allt kött
är hö, och all dess herrlighet är såsom blomster på marken! Det
kändes riktigt vemodigt. Isynnerhet gripande var det att betrakta
Ramses II och tänka på den långa rad af konungar och kejsare,
påf-var och andra mäktiga herrar, som gått i hans fotspår. Farväl,
Ramses, farväl! Vittna ännu i århundraden för dem, som besöka dig,
att Herrens högra hand behåller segern, och att hvar och en, som
är emot honom, skall taga en ände med förskräckelse.
På återvägen från Gizeh fingo vi se den engelske guvernören
komma åkande med ett par förelöpare. Dessa voro klädda i
guld-och silfverbroderadt hvitt siden med arabisk snitt, barfota och barbenta
upp till knäna. De sågo ytterst trefliga ut och lupo med en otrolig
hastighet, ropande till folket att gifva rum. I händerna buro de
piskor med långa skaft. Detta påminde mig lifligt om berättelsen i
i Mos. 41: 43, der det heter: Och Farao lät Josef åka i sin andra
vagn och lät ropa framför honom: »abrech!» d. v. s. fall på knä!
Lördagen den 8 dec. lemnade vi Cairo för att med snälltåget
fara ii ! Alexandria, der vi skulle stiga ombord på en ångbåt. Under
vägen hade vi rätt stort intresse af att studera arabernas lif. I allt
det buller och virrvarr, som det företedde, behöfde man dock aldrig
frukta för några råheter såsom så ofta hemma hos oss. Och orsaken
var den fullkomliga afhållsamhet från alla alkoholhaltiga drycker, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
