Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 84—90. Alexandria, Medelhafvet, Italien: Neapel, Rom, Milano, hemfärden - 86. Vandringar i Rom. Piazza del Popolo. Corso. Piazza Colonna. Forum Trajani. Capitolium. Forum Romanum. Mamertinska fängelset. I Parlamentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
766
ÅTTIOSJETTE KAPITLET.
Vi vandrade uppför Corso för att studera folklifvet. Der fingo vi se
Roms nobless, som var ute och åkte. Eleganta vagnar i långa rader
körde sakta uppför och utför den långa gatan. Detta lärer upprepas
hvarje vecka. De fina herrskapen vilja på detta sätt visa sig sjelfva
och sina dyrbara toaletter för en gapande allmänhet.
Sedan vi blifvit mätta på detta skådespel, gingo vi till
parlamentshuset. Af våra tidningar känner man, att det går mycket hett
och häftigt till i den italienska riksdagen, och vi önskade att, om
möjligt, få se samlingen af dessa hetlefrade herrar. När vi kommo in
i den stora förstugan, stod der en portvakt, klädd i en uniform
sådan, att man skulle vara färdig att taga honom för en general. Vi
vände oss till honom för att fråga, om vi kunde få komma in i
parlamentet. Men det var omöjligt. Vi visade ett
rekommendations-bref, som vi nyss skaffat oss från den svenske konsuln, en tysk
köpman i Rom, men det hjelpte icke. Medan vi så resonerade med
honom, kom en parlamentsledamot ut. Jag tog fram mitt visitkort,
tryckt på engelska — der stod, att jag var riksdagsman i Sverige
— gick direkt fram till honom och lemnade honom det med en
höflig fråga, om han icke kunde hjelpa oss in. När han sett på kortet,
utbrast han: »Ah, vi äro ju kolleger». Och inom några minuter
sutto vi på den präktiga läktaren i parlamentssalen. Der fingo vi
nu se bland andra den vidt omtalade statsministern Crispi. Han
utstod just då en het dust med italienska folkets representanter.
Olyckligtvis förstodo vi icke, hvad de sade, men när en parlamentsledamot
steg upp och under häftiga åtbörder med vredgad blick slog näfven
i bordet inför excellensen, då förstodo vi, hvad han menade.
Det var ledsamt att vi icke stannade kvar längre stund, än vi
gjorde; ty sedan vi gått, lärer det hafva blifvit ett ytterligt vildt
uppträde, som slutade så, att excellensen upplöste parlamentet.
Detta väckte en ofantlig uppståndelse i Rom. Extrablad af tidningarna
trycktes på kvällen och utdelades öfver allt, och ingenstädes talade
man om någonting annat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
