Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 84—90. Alexandria, Medelhafvet, Italien: Neapel, Rom, Milano, hemfärden - 90. Pantheon. Maria Maggiore. Lateranska kyrkan. Scala Santa. Den heliga Cecilia. Milano. Hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
798
NITTIONDE KAPITLET.
af hennes hus och från grannskapet skyndade till för att se den
döende martyren. De funno henne utsträckt på marmorgolfvet, lugnt
väntande sin förlossnings stund. Och när man trängde sig omkring
henne för att få doppa dukar i hennes af kärlek till Jesus utgjutna
blod, talade hon till dem alla efter hvars och ens behof. När biskop
Urbanus kom till stället för att säga henne farväl, anbefalde hon åt
hans vård de fattiga, för hvilka hon alltid dragit försorg, samt skänkte
honom sitt hus för att deraf göra en kyrka. Knappt hade biskopen
meddelat henne sin välsignelse, förrän hon vändande ansigtet mot
golfvet samt låtande armar och händer lugnt falla ned åt den högra
sidan, utandades sin sista suck och ilade hän till Gud. Samma afton
lades hennes lik uti en groft arbetad likkista af cypress i samma
ställning, i hvilken hon hade dött. Urbanus och hans diakoner buro
henne ut ur staden och lade henne i Callistus katakomb, der hennes
grafkammare ännu finnes i behåll. Denna händelse inträffade
sannolikt år 177 e. Kr.
År 817 besteg Paschalis 1 den påfliga stolen. Han lät till olika
kyrkor i staden öfverflytta lemningarna af 2,300 martyrer, som man
samlat i förstädernas katakomber, hvilka på den tiden befunno sig i
djupaste lägervall. Han flyttade ock Cecilias lik. Det var
fullständigt bibehållet. Vid hennes fötter lågo bloddränkta dukar.
Paschalis berättar, att han lät fodra kistan med fransadt siden, lät
breda på martyren ett täcke af sidengaze, hvarefter han satte ned
träkistan i en kista af hvit marmor, hvilken han ställde under högaltaret
i Ceciliakyrkan. Nära åtta århundraden derefter vidtogos i kyrkan
betydande ändringar. Under gräfningarnas fortgång påträffades ett
stort hvalf under altaret. I det samma stodo två kistor af marmor.
Den ena innehöll en kista af cypress. När den öppnades, framträdde
i dagen först det dyrbara fodret och det sköna täcket, förblekta
men ännu bibehållna. Genom sidengazen kunde man se de
guld-väfda kläder, med hvilka martyren var klädd. Allt öfverensstämde
med Paschalis berättelse. Och der låg ännu bibehållet, naturligtvis
petrificeradt, liket af den ädla martyren i samma ställning, i hvilken
hon hade afsomnat. Vid hennes fötter fann man ännu de af Pa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
