Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ÅTTONDE KAPITLET. Yoollong erabadiong
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommo dem att sjunga en annan ton. Ekot hade knappt dött bort,
förrän jag hörde ett högt hurrarop bakom mig, och när jag tittade
mig om, såg jag Ben komma springande, följd af Mikael. Strax
bakom dem varseblef jag Mullinowool, som viftade med sin blåa
skjorta i ena handen, under det att han skakade sina spjut med den
andra.
»Hurra!» ropade jag, utom mig af glädje öfver den oväntade
synen, medan vildarna, som icke ens gåfvo sig tid att undersöka, hur
stor förstärkningen var, flydde i vild förvirring.
Den olycklige Karagoros obehag voro emellertid ännu icke slut,
ty Mullinowool rusade förbi mig och slungade sin bomerang efter
den flyende vilden. Det egendomliga vapnet träffade den stackars
Karagoro med sådan kraft i ryggen, att han för tredje gången
tumlade öfver ända. Uf rusade fram, svängande sin klubba, men
Karagoro var snart på benen igen; fasan förlänade honom vingar, och han
lyckades undkomma sin förföljare.
»Hurra!» ropade Mikael, i det han sprang fram och tryckte mina
händer. »Det gläder mig väldigt, gamle gosse, att få se dig igen.»
»Det var tur, att vi kommo i tid», sade Ben leende.
»Ja, det var det verkligen», svarade jag, »och ni kunde inte
ha varit mera välkomna. Men hur kunde ni få reda på mig?»
»Det var Uf, som gjorde det», inföll Mikael. »Hurra för Uf!»
»Jag saknade er inte, förrän vi voro vid lägerplatsen», sade
Ben. »Jag trodde, att ni var före oss. När jag fann, att ni inte var
där, vände vi genast om. Uf höll just på att vakna. Jag sade
honom, att ni måste ha kommit ned på denna sida, och han förde oss
hit på en väg, som han kände till.»
»Jag är dig mycket tacksam, Uf», sade jag, när denne nu kom
fram till oss med skjortan på armen.
Uf grinade. »Ni vara god kamrat, Jack», sade han. »Ni
skjuta mig en annan hjort. Mig äta mycket af den!»
Åt hvilket karakteristiska tal vi alla brusto i skratt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
